tisdag 24 december 2013

Goda råd - lucka 24

Idag är det julafton... och jag ska avsluta denna julkalender med goda råd om undervisningen. Vi har "grottat ner oss" i Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen och tagit en del stickspår, från PISA till heliga lektioner.

Susan Tetler är professor inom inkluderande pedagogiska insatser för barn och unga i komplicerade lärandesituationer vid Århus universitet i Danmark, gästprofessor i Malmö och vetenskaplig ledare för det inkluderingsprojekt vår kommun är med i. Hon beskriver (utifrån Jank och Meyer 1997) ett antal didaktiska professionskompetenser en lärare måste ha.
Varje lärare måste:
  • ...besluta sig för ett undervisningsinnehåll
    Vad är det eleverna ska lära sig?
  • ...överväga hur undervisningen ska planeras
    Hur ska eleverna lära sig?
  • ...göra en analys av deltagarnas förutsättningar
    Vem ska lära sig?
  • ...göra en sekvenseringsanalys
    När ska eleverna lära sig?
  • Göra en lärverktygsanalys (läromedel och andra verktyg)
    Med hjälp av vad ska eleverna lära sig?
  • ...tänka igenom rummet för lärande
    Var ska eleven lära sig?
  • ...göra analys av gruppdynamik
    Med vem eller vilka ska eleven lära sig?
  • ...analysera makt- och kontrollaspekter
    Vem är det som definierar lärande?
  • ...göra analyser av legitimitet och mål
    Varför ska man lära detta?
Under hela december månad har larmrapporter duggat tätt, i tidningar, TV och radio har det fokuserats på försämrade resultat i PISA och att elever inte får det stöd de har behov av i skolan.

Men som tur är så finns det glimtar, positiva tendenser och stöd till oss lärare. Låt det bli en av julklapparna under granen, dunka dig själv i ryggen och ta till dig detta!

Jenny Strömstedt har skrivit en krönika där hon ger en eloge till lärarna.

Livs levande personer vars yrkesstolthet utgår från uppdraget att göra våra barn till välutbildade medborgare med hyggliga värderingar och god aptit på livet, och jag blir gråtfärdig av tacksamhet när jag ser deras engagemang i allt från dåliga matteresultat till behov av större utmaningar, eller bara en öppen famn för att bota ett oroligt magont som ingen riktigt kan förklara vad det beror på.
De kan och vill förmedla kunskap. De lyssnar. De ser och bekräftar våra barn.

Hon uppmanar till att ge lärare uppmuntran och belöningar, geten, träden i Vi-skogen, vaccinationer och utsläppsrättigheter tycker hon andra kan få.

Lärarna ska vi mata med hembakt knäck och hyllningsdikter på blankvers medan felsökningen av de dåliga Pisa-resultaten pågår. De borde också få en löneförhöjning.

Hon hänvisar till PISA-rapporten "What makes schools successful" där högre lön ses som en framgångsfaktor.
Läs hela Jennys krönika här.

Ingela Netz (rektor och skolutvecklare i Södertälje) har en intressant skolblogg, och hon har också skrivit en välbehövlig kärleksförklaring till den svenska skolan

Att eleverna i våra skolor är underbara, att barn och ungdomar i största allmänhet är alla kryddor och dofter man kan önska sig i tillvaron (om man tar sig tid att verkligen känna efter!), det har jag berättat om ofta. Men lärarna! FATTAR ni vilket arbete de utför?! Fattar ni hur bra de är? Hur kompetenta och passionerade och yrkesskickliga de är. Ögon i nacken och bläckfiskarmar. Vi vanliga dödliga blir stressade av att ha barnkalas med tolv ungar i huset en gång om året. I skolan är det kalas varje dag. Hela tiden.

All goda ting är tre...håll i dig, här kommer en hyllning till!
Johan Lindström har en blogg om skola, skolutveckling och samhällsfrågor och den 19 december skrev han ett inlägg som heter Från läktaren är alla experter - en hyllning till alla lärare

Om du tycker att det tål att skojas med om "krisen i skolan" kan du titta på ett klipp på Youtube "Det är lärarnas fel"

Ha (eller skaffa dig) nu en riktigt god jul...jag hoppas du får göra roliga saker, äta och dricka lite gott, vila, träffa dina viktiga personer och hämta kraft och inspiration.

måndag 23 december 2013

Goda råd - lucka 23

Det finns många böcker om skolan, om undervisning, lärande och om läraruppdraget. Några författare som jag redan kopplat till är Dylan Wiliam, John Hattie, Helen Timperley och Christian Lundahl. En annan som de flesta känner till är John Steinberg. Han har skrivit en bok som heter Lektionen är helig (2010) och där lyfter han fram att mycket annat än undervisning tar uppmärksamhet och plats i skolan och lärares vardagsarbete.
Det har blivit allt tuffare att vara pedagog eftersom uppdraget inkluderar inte bara undervisning utan också allt möjligt annat. Det är arbetsgrupper, kommittéer, möten och projekt- Det är krav på dokumentation och mätningar. Det kan vara film, studiebesök, friluftsdagar, insamlingar - och min personliga käpphäst: kanelbullens dag.

Varför läggs det så mycket energi på kringaktiviteter istället för att skolan satsar på undervisningen och på att höja undervisningens standard och kvalitet? Den svenska pedagogkåren förtjänar en bättre behandling. Våra barn och  ungdomar förtjänar pedagoger som hinner förbereda sig för att kunna leda dem till kunskap och förståelse för omvärlden.

Det finns en gammal sanning som säger att det man tränar på blir man bättre på. Om vi ska höja resultaten i svensk skola måste vi ge uppmärksamhet åt det som skolan är till för - att ge kunskaper som möjliggör ett aktivt deltagande i vår viktiga demokrati. Det betyder att pedagogerna måste få mer tid att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning, för det är först när pedagogiken prioriteras som skolan kommer att röra sig i en positiv riktning (s. 9)

Boken innehåller att antal "lektioner" där man som lärare kan undersöka och få syn på sin egen undervisning och en del goda råd. Det finns fem olika avsnitt: lektionen, pedagogen, arbetslaget, skolan och framtiden och jag har valt ut att antal intressanta saker inom avsnittet lektionen som du kan smaka på.

Lektionen
Startar ni i tid?
Ta reda på tre saker:
Är du där när lektionen börjar?
Hur många av eleverna är på plats när lektionen ska börja?
Hur lång tid tar det från passets starttid enligt schemat tills du inleder?
 
Officiell starttid
Verklig starttid
Antal elever på plats vid officiell starttid
Lärare på plats och förberedd vid officiell starttid
Lektion 1
 
 
 
 
Lektion 2
 
 
 
 
Lektion 3
 
 
 
 
Lektion 4
 
 
 
 
Lektion 5
 
 
 
 

Diskutera och fundera på
Är du överraskad av resultatet?
Är du nöjd med resultatet?
Vad hindrar dig från att vara där i tid?
Vad hindrar eleverna från att vara där i tid?
Har ni tillräckligt kraftfullt markerat att både personal och elever ska vara på plats i tid, med sitt material, redo att starta?

Hur ofta bryts schemat?
Hur ofta ställs undervisningen in för andra aktiviteter? Har skolan den undervisning vi utlovar?
Räkna ut hur många lektioner i ditt ämne eleverna är utlovade på en månad. Gå igenom hur många av dem som påverkats av schemabrytande aktiviteter (studiedagar, lucia, skolfotograftering, friluftsdag, skoljoggen, simning, teater- eller filmföreställning, håltimme).

Diskutera och fundera på

Blev det fler eller färre inställda pass än du trodde? Blev du överraskad av resultatet?
Kan du uppriktigt säga att ni har den verksamhet som utlovas?
Vilka typer av aktiviteter bryter ofta schemat?
Vilka schemabrytande aktiviteter tycker ni är viktiga och helt i sin ordning?
Vilka är inte lika viktiga?
Hur ofta avbryts dina lektioner? Plötsligt kommer specialläraren in i rummet och frågar om Andreas är på plats. Roberta reser sig och ska iväg till skolsköterskan. En kollega tittar in och vill låna en stor linjal. En röst i högtalaren berättar om storsamlingen. Mitt i din genomgång reser sig Jesper och måste absolut gå på toaletten. Musikpedagogen kommer in och vill låna Martina och Mohammed för en extra träning eftersom de har ledande roller i skolans musikal. Elevrådsordföranden knackar på och vill påminna alla om att köpa biljetter till skolbalen. Nisse från den lokala kanotklubben vill värva medlemmar och lämna lappar.
Notera hur många avbrott som sker under dina lektioner.

Diskutera och fundera på

Vad har du upptäckt?
Hur många avbrott orsakas av eleverna?
Hur många avbrott orsakas av personalen?
Vad är "systemfelet"?
Håller du med om att avbrott påverkar koncentration och resultat?
Hemligheten i lyckat ledarskap i klassrummet ligger i detaljerna. Det är svårt att påverka skolans ekonomi, miljö och organisation, likaväl elevernas studiemotivation Det du kan påverka dig själv, ditt ledarskap, din metodik och dina tillvägagångssätt. Är du beredd att titta på dig själv så är du öppen för förändring och utveckling. Vad är typiskt för dig? Vad behöver du tänka på och eventuellt förbättra?

Hur inleder du dina lektioner? Varför gör du som du gör?

Hur är dina instruktioner? Är de begripliga? Är dina förväntningar tydliga? Hur lång tid lägger du på instruktioner?

Hur stor del av lektionerna är eleverna uppgiftsfokuserade?
Exempel på när eleverna är uppgiftsfokuserade, oavsett om de arbetar individuellt eller i grupper:
  • De jobbar med sina uppgifter
  • De pratar om sina uppgifter och inte om annat
  • De ställer frågor kring sina uppgifter
  • De läser, skriver eller förbereder en redovisning
  • De söker relevanta ting på datorn eller i böcker
Diskutera och fundera på
Ser du ett mönster den senaste veckan om när du upplevde hög respektive låg uppgiftsfokusering? Är det alltid samma elever som skapar oro? Gäller det samma slags uppgifter eller upplägg? Hur mycket beror på ditt eget humör, välmående eller stressnivå? Hur mycket beror på innehållets meningsfullhet eller relevans för eleverna?
Hur mycket kraft lägger du ner på att motivera och förklara varför eleverna förväntas göra vissa uppgifter? Vilket slags uppgifter skapar mest intresse eller koncentration? Hur viktiga är betyg och andra morötter som motivationsfaktorer?
Hur fördelar du din tid under lektionen?
  • Du berättar (instruerar, informerar)
  • Du frågar och eleverna svarar
  • Du leder en diskussion eller det blir en helgruppsdiskussion
  • elevpresentation eller -redovisning
  • Grupparbete
  • Individuellt arbete eller självstudier
  • Övrigt, till exempel hämta material eller möblera om 
Vet eleverna hur de ska göra?
Vet eleverna hur man antecknar, studerar för ett prov, tränar minnet eller repeterar kontinuerligt?
Boken tipsar om att ställa frågor till sina elever:
  • Hur mycket tid, på ett ungefär, lägger du ner på hemuppgifter varje dag?
  • Har du en särskild plats där du studerar? Gör du det vid samma tid varje kväll?
  • Hur mycket tid uppskattar du att du lägger ner på att plugga inför ett prov?
  • Vilka prov i vilket ämne tycker du är svårast och varför?
  • Brukar du anteckna under lektionerna? Hur gör du då?
  • Brukar du repetera det du har gått igenom på lektionerna? Hur ofta tittar du på dina anteckningar? Hur ofta brukar du bläddra tillbaka i boken för att repetera?
  • Vad gör du för att hjälpa dig själv att minnas?

söndag 22 december 2013

Goda råd - lucka 22

I inledningen till de allmänna råden stod att de handlar om hur lärare bör planera och genomföra undervisningen utifrån läroplanen och kursplanerna samt hur rektorn bör ge förutsättningar för en strukturerad undervisning. De handlar också om hur lärare bör tillämpa kunskapskraven vid bedömningen och betygssättningen på skolan...och hur de olika delarna bör dokumentaras (s. 6)
Vi har nu kommit till den del där vi drar ihop säcken och sammanfattar det viktigaste i de allmänna råden.

Planering
  • Lärare ska planera en strukturerad undervisning som passar varje elevs behov och förutsättningar.
  • Undervisningen ska ge det stöd och den stimulans som behövs för att eleverna ska komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling och personliga utveckling.
  • Lärare ska planera ett ämnesinnehåll och använda olika arbetssätt som leder till att eleverna når kunskapskrav och utvecklar de olika förmågorna som beskrivs i läroplanen.
  • Hur eleverna ska få visa sina kunskaper ska också planeras.
  • Eleverna ska ha inflytande över formen och innehållet i undervisningen.
  • Lärare ska utvärdera och använda erfarenheter för att förbättra sin undervisning.
  • Det är världsbäst om lärare har tid att gemensamt planera undervisning.
Genomförande av undervisningen
  • Lärare ska strukturera och styra undervisningsprocesserna och skapa balans mellan gemensamma och enskilda aktiviteter för att ge varje elev det stöd och den stimulans som leder till ett gott lärande
  • Vi ska styra undervisningen tydligt mot målen, förklara syftet med det vi gör i klassrummet, vilka kunskaper eleverna ska utveckla och hur de ska få visa sina kunskaper
  • Vi ska ge varje elev kontinuerlig återkoppling och förklara vad som behöver utvecklas vidare
  • Lärare ska utmana elevernas föreställningar
Kunskapsbedömning och betygssättning
  • Lärare ska med hjälp av många olika bedömningsformer kontinuerligt analysera elevernas kunskaper, göra allsidiga helhetsbedömningar och jämföra dem med kunskapskraven
  • Lärare ska diskutera hur bedömningar går till med andra lärare
  • Lärare ska använda nationella ämnesprov som en del av sin bedömning, men det är verkligen bara en del bland många
  • Lärare får vid särskilda skäl bortse från delar av kunskapskraven för elever som har funktionsnedsättningar
Uppföljningar
  • Lärare bör identifiera vad som behöver utvecklas i den egna undervisningen för att eleverna ska ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till de nationella målen. (Obs! Detta är inget för mesar...)
Dokumentation
  • Lärare ska dokumentera planeringar och uppföljningar av undervisningen samt elevernas kunskapsutveckling. Denna dokumentation ska stödja elevernas lärande och helst ska lärarna inte gå under på kuppen.
En viktig fråga att fundera på är nu, om detta har varit några goda råd till oss lärare. Har du blivit klokare kring hur du ska göra i ditt arbete som lärare? Hur du ska prioritera?
Det hoppas jag, det tycker i alla fall jag att man har stora möjligheter till att bli om man begrundar de olika delarna och pratar med varandra om det.

Det allmänna rådet visar med all tydlighet man kan önska
  • att det är i undervisningen som det avgörs
  • att lärares arbete med planering och utvärdering av undervisningen  är viktigt och att detta arbete med fördel görs av lärare tillsammans (det är inget ensamarbete att utveckla skolan)
  • att lärare har stort ansvar i sitt arbete, men att rektor och kollegor finns där för att samarbeta och stötta varandra
  • att olika sätt att bedöma kunskaper får stora konsekvenser för eleven och hans eller hennes kunskapsutveckling, därför är detta ett område att utveckla
  • att det är oerhört viktigt att man som lärare "kan sin läroplan" och övriga styrdokument och kan förklara för eleverna vad där står och använda detta varje dag i sin undervisning och alltid som ett underlag för planering, genomförande och utvärdering såväl som vid bedömning och betygssättning
  • att återkoppling är centralt för både elevers och lärares kunskapsutveckling
Vad ger Skolverket och regeringen mer för goda råd för lärare och andra som arbetar i skolan?
Allmänna råd om åtgärdsprogram, förskolan, IUP, syv, utvecklingssamtal, mottagande i grundsärskolan, systematiskt kvalitetsarbete, närvaro och frånvaro...
Forskning för skolan


lördag 21 december 2013

Goda råd - lucka 21

Efter de fyra avsnitten i Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen kommer att kapitel som heter dokumentation. Kanske inte det man kastar sig över först. Där står att lärare bör dokumentera sina planeringar och uppföljningar för att ha ett underlag att genomföra, följa upp och utvärdera undervisningen. På något sätt ska lärare kommunicera med elever och föräldrar vad som är syftet med undervisningen och hur den ska genomföras.
När Lgr 11 kom arbetade vi i vår kommun en hel del med pedagogiska planeringar. Vi skrev... och ofta blev det att vi skrev om det som står i läroplanen. Många tappade då farten i detta arbete, andra arbetade vidare och hittade sätt att konkretisera kunskapskraven, ge exempel på vad det innebär att kunna olika saker och tänka igenom sin undervisning så att den ger möjligheter för eleverna att nå mål och uppfylla kunskapskrav. Detta tror jag vi behöver bli bättre på att dela med varandra och inspirera varandra till att "ta nya tag"? En hel del pedagogisk planering kan man med gott resultat göra tillsammans och då ökar även likvärdigheten, viktigt!

I de allmänna råden står att vi ska använda oss av effektiva rutiner och former för dokumentation, här syftar man också på omdömen om elevernas kunskaper, och här har vi rest långt de senaste åren. Innan Lgr11 och innan vi införde vårt digitala omdömessystem såg jag många exempel på att man inte tydliggjorde elevernas kunskaper mot mål och kriterier utan det var vanligare med allmänna omdömen, ibland (men inte så ofta) till och med kopplade till personliga egenskaper snarare än kunskaper.

19 november förändrades kraven om dokumentation i form av individuella utvecklingsplaner, i syfte att minska på lärares administrativa arbetsbelastning. Jag skrev om detta i lucka 14.

Väl utformad underlättar dokumentationen lärarens arbete med att upprätta skriftliga omdömen och sätta betyg.
Hur ser lärares dokumentation ut?
Resultat av prov och läxförhör hamnar säkert oftast i lärarens kalender eller pärm i form av en klasslista med elevernas poäng eller någon form av omdömen för olika avsnitt. Det är dock svårare att både ge omdömen och spara dokumentation inför betygssättning nu när det är förmågor och kunskapskrav som vi bedömer. Är det någon som har en sådan sida i sin lärarkalender?
Det står också att även om lärares dokumentation ska vara skriftlig betyder det inte att eleverna bara ska visa sina kunskaper skriftligt.
Det är viktigt att inte låta dokumentationsformerna styra hur eleverna ges möjligheter att visa sina kunskaper. Effektiva former för dokumentation stödjer elevens kunskapsutveckling samtidigt som de underlättar i det dagliga arbetet för läraren.
Lärares anteckningar (dokumentationer av elevernas kunskaper) är inte privata, utan offentlig handling. Allmänna råden tar upp att det bör finnas ett system för att andra än den som har upprättat dessa anteckningar kan ta del av dem och förstå dem.

Något jag ofta har som baktanke vid dokumentation av olika slag: omdömen, åtgärdsprogram, återkoppling, är att eleverna ska kunna använda den för sitt lärande. Det är ju skolans huvudprocess, och därför kan det vara lönt att lägga krut på viss dokumentation. Hur jag formulerar mig påverkar om informationen blir användbar för elever. Men all dokumentation är inte primärt till för eleven, utan till för att visa vad vi har gjort, "hålla ryggen fri", och en del dokumentation är det svårt att ens avgöra för vems skull den är. Precis som media så ofta framhåller, så har arbetsuppgifterna kring just dokumentation blivit många och omfattande. Därför behövs det en diskussion om vilken dokumentation som är nyttig, och enkla regler för hur den ska gå till, så att vi kan ha tid att göra det som är viktigt.
Skolans resultat grundläggs i mötet mellan lärare och elever. Det är lärarens yrkesskicklighet och undervisningens kvalitet som ytterst avgör hur mycket kunskaper eleverna får med sig (från artikeln nedan).

I juni i år (2013) presenterade DN debatt en artikel om de tio punkter som enligt staten, lärarfacken, SKL och friskolorna ska rädda den svenska skolan:

1. Höjda lärarlöner och karriärtjänster
2. Minskad administration
3. Legitimation och behörighet
4. Högre antagningskrav
5. Lämplighetsprov vid antagningen till lärarutbildningen
6. Didaktiken är en viktig del av lärarutbildningen och den del av didaktiken som handlar om hur undervisningen ska läggas upp måste stärkas.
7. Övningsskolor inrättas för lärarstudenternas verksamhetsförlagda utbildning (VFU).
8. VFU bör utvecklas också vad avser uppföljning, bedömning och prövning av lärarstudenter.
9. Introduktionsåret utvecklas.
10. Ett skolforskningsinstitut inrättas.

Punkt två handlar om minskad administration:
Lärare ska ägna sig åt undervisning – inte administration. Redan under höstterminen i år minskas kraven på skriftliga individuella utvecklingsplaner (IUP) kraftigt. Även byråkratin kring skriftliga åtgärdsprogram behöver reduceras. Olika processer för uppgiftsinsamling och olika kvalitetsprocesser både inom kommunerna och från skolmyndigheterna måste effektiviseras. Därmed frigörs tid för lärare att planera och genomföra undervisningen.

fredag 20 december 2013

Goda råd - lucka 20

Planera, genomföra, kunskapsbedömning och betygssättning...fjärde delen av de allmänna råden har rubriken uppföljning och den handlar om att skolan för att ständigt bli bättre måste prövas, resultaten måste följas upp och utvärderas och nya metoder måste prövas och utvecklas.
Detta är något som skolans personal och elever måste göra tillsammans, i nära kontakt med hemmen och det omgivande samhället. Det pedagogiska arbetet ska ledas och samordnas av rektor.

Lärare bör identifiera vad som behöver utvecklas i den egna undervisningen för att eleverna ska ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till de nationella målen.

Tidigare luckor i kalendern har handlat om återkoppling, feedback, särskilt från läraren till eleven men här kommer vi tillbaka till den feedback som går från eleverna till läraren. Läraren måste fånga upp signaler från eleverna om hur det står till med lärandet och kunskaperna och göra ständiga justeringar av sin undervisning så att den passar elevernas behov.

Att få syn på sin egen undervisning är kanske något av det svåraste vi kan göra, det är svårt att göra sig av med sin förförståelse, sitt eget perspektiv. Dessa frågor är högst personliga, kanske har du nytta av att ställa dem till dig själv?
  • Vad är det eleverna behöver lära sig inom det område vi ska arbeta med? Finns det saker jag kan lära mig?
  • Hur tydligt upplever eleverna de mål jag presenterar?
  • Ser de kopplingarna mellan att "göra" och att "lära"?
  • Är innehållet och de valda uppgifterna meningsfulla och tillräckligt intressanta, går eleverna igång?
  • Ligger undervisningen på rätt nivå (för varje elev)? Får de elever som behöver det stöd? Får alla lagom stora utmaningar?
  • Känner sig alla elever inkluderade, har alla möjligheter att delta?
  • Finns det tillräcklig variation i arbetssätt och arbetsformer?
  • Hur är balansen mellan genomgångar, enskilt arbete, arbete i grupp, praktiskt och teoretiskt arbete?
  • Vilket slags frågor använder du? Öppna frågor?
  • Hur använder du läromedel? IKT? Övriga media?
  • Hur är det tänkt att eleverna ska visa sina kunskaper? Finns det olika sätt?
  • Vem är mest aktiv i lektionerna? Är det jag, läraren, som är svettig på ryggen efteråt eller är det eleverna? Vem äger det mesta av talutrymmet? Vem bestämmer? Vad har eleverna inflytande kring?
  • Finns det goda relationer både mellan läraren och eleverna och mellan eleverna? Är klimatet tryggt och tillåtande?
  • Hanteras (till och med välkomnas) misstag som möjligheter att lära mera?
  • Har du höga förväntningar på alla dina elever?
  • Vilket slags återkoppling ger du eleverna? På vilket nivå (personlig, uppgift, process?)Vilken återkoppling får du tillbaka? Hur vet du att undervisningen möter elevernas behov? Hur vet du att undervisningen leder till att eleverna  utvecklar förmågorna i läroplanen och att de når kunskapskraven?
Ett bra stöd i att få syn på sin undervisning är Skolinspektionens observationsschema


Jag tror inte detta ska användas som ett stelt verktyg, något att checka av vid varje lektion, men som ett utvecklingsverktyg för lärare som vill få syn på sin undervisning och förbättra steg för steg. Kanske lära sig något om sig själv genom att försöka ta på sig elevernas glasögon...vad är det de ser?
Det krävs en modig lärare för att se sig själv genom dem och vara beredd att ändra på det som behövs - respekt för dig som tar antar utmaningen!

Idag skulle jag tro att de flesta av er tar jullov, önskar dig nu ett välbehövligt jullov, ladda batterierna med Mozartkulor, leverpastej, julmust och sill. Du är en viktig person, för dina elever och för dina kollegor!   GOD JUL!

Det kommer ytterligare några luckor i kalendern, även om min katt Eddie tycker att det är dags att vila från de allmänna råden. Gör som han tycker eller läs dem, nu eller senare om du vill. Jag kommer att knyta ihop de allmänna råden och ge en översikt samt fylla på med lite andra goda råd, lite "off record", utöver Skolverkets råd...
 
Gula katten, Alice, tycker ändå att det är lite spännande med de allmänna råden, hon vill noga läsa lite mera...
 


torsdag 19 december 2013

Goda råd - lucka 19

Idag kommer vi till sista punkten under avsnittet kunskapsbedömning och betygssättning, här har lärare och rektorer fått varsin mening.

Lärare bör samråda med rektorn och andra berörda lärare inför beslut om att, vid särskilda skäl, bortse från enstaka delar av kunskapskraven för en elev.

Rektorn bör vid beslut om att bortse från enstaka delar av kunskapskraven för en elev, försäkra sig om att eleven ges så goda förutsättningar som möjligt och utveckla sina kunskaper i dessa delar (s. 22).

Bakgrunden finns i Skollagen 10 kap 21§
Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20§§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 6 eller 9. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

Detta leder varje år till stora diskussioner på skolorna.
  • Vad räknas som särskilda skäl? Vilka funktionsnedsättningar kan komma ifråga?
  • Hur mycket kan räknas som "enstaka delar" av kunskapskrav?
  • Vad innebär det att det är ett "direkt hinder"?
I kommentarerna tas upp att trots att kunskapskraven är utformade så att de inte ska försvåra för elever med olika funktionsnedsättningar att uppfylla dem, så går det inte att undvika helt. Därför finns möjligheten för lärare att bortse från delar av kunskapskraven. Funktionsnedsättningen får inte vara tillfällig och den måste inte vara diagnosticerad.

På grund av att funktionsnedsättningar kan se så olika ut går det inte att exakt definiera i vilka fall bestämmelsen är lämplig att använda eller vad enstaka delar av kunskapskraven innebär. Detta är något som måste diskuteras och avgöras lokalt, från situation till situation (s. 29).

Något som särskilt kryddat diskussionerna kring denna så kallade PYS-paragraf är att riktlinjerna kring nationella prov inte gett möjligheter att kompensera provgenomförande för till exempel dyslektiker (upplästa texter), här har provsituationerna lett till att många elever med grava läs- och skrivproblem känt sig värdelösa och misslyckade, för att de inte fått samma stöd som de i vanliga fall har rätt till. Ska man tolka detta som att en elev med dyslexi (stora problem med avkodning) aldrig kan få betyget E i svenska och en del andra ämnen på grund av dessa svårigheter att läsa och förstå texter, just för att själva läsningen inte fungerar på vanligt sätt?

Några viktiga nedslag i bestämmelsen
Läraren får bortse... Inget säger att det måste ske, det är upp till läraren (och rektor) att avgöra när  de ska använda bestämmelsen.
Några kollegor var och lyssnade på Roger Persson från Skolverket tidigare i år när han berättade om undantagsbestämmelsen och då diskuterades hur man ska tolka enstaka delar av kunskapskrav. Det kan vara delar av kunskapskrav eller till exempel ett av fyra kunskapskrav, inte flera, men han tog upp hur svårt det är att avgöra. Något som också är viktigt att tänka på är att detta inte bara gäller den lägsta nivån (E-nivå) av kunskapskraven utan även för högre betyg.

På en sida hos Skolverket finns det frågor och svar och där kommer frågan om undantagsbestämmelsen upp.
Exempel på funktionsnedsättningar kan vara när elever med Aspergers syndrom kan ha svårt för att samarbeta med andra vid arbete med olika uppgifter, inte vågar prata i grupp eller har svårt att komma ihåg. Elever med synskador kan ha svårt att göra avläsningar och mätningar, beskriva bilder eller orientera sig i okända marker.
För en elev med språkstörning kan det vara svårt att berätta eller genomföra andra uppgifter muntligt. Det kan även finnas svårigheter att delta aktivt i samtal och diskussioner och att redovisa ett arbete muntligt.

Ett direkt hinder innebär att det ska vara omöjligt för eleven att nå kunskapskravet oavsett i vilka former och i vilken omfattning det särskilda stödet ges. Om elevens svårigheter kan avhjälpas genom särskilt stöd är undantagsbestämmelsen alltså inte tillämplig. Syftet med bestämmelsen är att skapa lika förutsättningar för elever som annars inte haft någon möjlighet att nå ett visst betyg.

Slutligen är det viktigt att undantagsbestämmelsen bara gäller betygssättning, det är inte meningen att eleven inte ska få undervisning, tvärtom så är det viktigt att eleven fortsätter sitt lärande och sin utveckling, även om det är "omöjligt" (världens hemskaste ord) att uppnå vissa kunskapskrav.

Det är ett komplext, krävande arbete för lärare, att tolka, avgöra och använda undantagsbestämmelsen - så mycket större anledning att hjälpas åt!


onsdag 18 december 2013

Goda råd - lucka 18

Med bara en vecka kvar till jul närmar vi oss de sista avsnitten i de allmänna råden, bland punkterna under kunskapsbedömning och betygssättning finns en som handlar om de nationella proven.

Lärare bör som stöd för bedömningen av elevernas kunskaper jämföra resultaten på de nationella ämnesproven med den egna dokumentationen och analysera skillnader och likheter i resultaten (s. 22)

Nationella ämnesprov

årskurs 3


årskurs 6
årskurs 9
I anvisningarna till de nationella proven på Skolverkets hemsida hittar jag följande:

De nationella proven är en del av bedömningen och ett stöd för betygssättningen men läraren ska använda allt tillgängligt underlag för att bedöma om en elev har uppfyllt kunskapskraven vid betygssättning. Det nationella provet är framför allt ett stöd för läraren, så att betygssättningen ska bli likvärdig över hela landet. Det står inte i några lagar eller regler hur stor betydelse provets resultat har för betyget. Läraren ska sätta betyg utifrån all tillgänglig information om elevens kunskaper i relation till kunskapskraven. Provresultatet utgör en viktig del av den informationen men är inte det enda underlaget för betygssättningen. Lärarens övriga underlag om elevens kunskaper bör därför vara så rikt som möjligt. Om undervisningen som eleverna har fått före provet tagit upp andra saker än det som provet tar upp är det förstås viktigt att detta tas i beaktande vid betygssättningen.

De nationella proven uppfattas av lärare som mycket omfattande, de tar mycket tid att genomföra och de ger eleverna många möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt, enskilt, skriftligt, muntligt, i grupp och utifrån många förmågor. Det finns många problem som måste lösas, kring anpassningar för att kompensera elevers svårigheter men fortfarande mäta rätt saker, kring den tid som går åt för planering och kring genomförande och rättning och analys av proven.

Senaste åren har det varit stora svarta rubriker kring rättningen av nationella prov, lärare rättar "för generöst" trots rättningsanvisningar och stora mängder prov har "omrättats". Det upplevs som tufft, först innebär det en stor arbetsbelastning, sedan får man underkänt :(
I kommentaren till rådet finns ett intressant avsnitt som förklarar att allt i ett ämne inte prövas eftersom de skulle bli för omfattande då, de är tänkta att "pröva allt över några år", något som är intressant eftersom det inte är samma elever som genomför dem varje år. Detta är ju ett tecken på att de ska skicka signaler till lärare och skolor om hur deras undervisning fungerar, snarare än att användas för att bedöma enskilda elever.
Vidare handlar det om hur överensstämmelsen mellan betyg och resultat på nationella prov ser ut, även detta har ju gett rubriker, när skolor sätter betydligt högre betyg än vad resultaten på de nationella proven visar. Återigen, i de allmänna råden står att det inte finns någon fastställd relation mellan provresultat och betyg, men om det skiljer alltför mycket och det sker ständigt (systematiskt) så bör man se över betygssättningen.
Det tas också upp att det är viktigt att rektorer ser till att lärarna diskuterar betygssättning utifrån kunskapskraven i de olika ämnena, både inom skolan och mellan skolor i en kommun.
Huvudmannen har ett särskilt ansvar för att bedömning och betygssättning sker på ett likvärdigt sätt.

Det som står i de allmänna råden är alltså att vi ska använda informationen vi får om elevernas kunskaper i de nationella ämnesproven tillsammans med all annan information som vi har i vår bedömning och betygssättning.


tisdag 17 december 2013

Goda råd - lucka 17

Igår handlade luckan om att bedömningar och betyg ska vara allsidiga och att eleverna ska få visa sina kunskaper på olika sätt.

Idag fortsätter vi med punkterna:
Lärare bör
  • använda sig av ändamålsenliga bedömningsformer som ger eleverna goda möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt
  • tillsammans på skolenheten regelbundet analysera och diskutera hur olika elevprestationer bedöms i förhållande till kunskapskraven (s. 22)
Vad finns det då för bedömningsformer?
Den tidigare nämnda lilla skriften Mathematics inside the black box (Hodgen och Wiliam 2011) borde verkligen inte heta så, det är lätt att bara matematiklärare läser den, och den har verkligen mycket att säga som går att använda i alla ämnen, trots att den bara är knappt 40 sidor lång. Där finns massor av goda råd om hur lärare kan ge feedback och bredda bedömningstillfällen:
  • Ge eleverna möjlighet att se sina egna misstag
    Det finns fem saker här som är felaktiga. Leta reda på dem och skriv ner de korrekta svaren.
    Svaret på den här uppgiften är...Kan du komma på ett sätt att lösa uppgiften?
  • Identifiera vad elever använder för metoder och ge dem tips hur de kan utveckla dem
    Du har använt..(metod) för att lösa dessa uppgifter. Kan du använda... (annan metod)?
    Kan du använda samma metod i uppgift 4 som du använde i uppgift 2?
  • Uppmuntra elever att reflektera
    Du använde två olika metoder för att lösa dessa problem. Vilka för- och nackdelar har varje metod?
    Du har förstått...bra. kan du göra en egen men svårare uppgift?
  • Föreslå elever att diskutera sina lösningar med andra elever
    Du verkar blanda ihop ... med ...Prata med Katie om hur man ser skillnaden.
    Jämför ditt arbete med Alis arbete och skriv några råd till en annan elev som ska arbeta med det här området för första gången.
  • Uppmuntra elever att visa sitt arbete
    Det sätt som du presenterar grafer på är mycket tydligt. Jämför ditt arbete med dina grafer från februari. Vilket råd skulle du ge någon som ska rita grafer?
    Alla dina lösningar är korrekta men lite kortfattade. Titta på betygskriterierna. Arbeta med Leo och ge förslag på lösningar som skulle övertyga den som bedömer arbetet att du skulle få maximal poäng (s. 33-34)
Använd summativa prov formativt!
  • Ge eleverna bedömningsanvisningar till ett prov och de dem redovisa korrekta lösningar.
  • Be elever att identifiera lätta respektive svåra frågor. Elever kan därefter testa sin övre gräns genom att förklara de lätta frågorna för andra och be andra elever förklara de svårare uppgifterna.
  • be eleverna göra provet individuellt och lämna in det, sedan arbeta med en kamrat med de uppgifter som de tyckte var svåra. Slutligen får de göra ett försök att förbättra sina ursprungliga individuella svar. Alternativt kan eleverna göra provet individuellt först och därefter arbeta gruppvis med att sammanställa de bästa lösningarna. Läraren kan sedan leda en klassdiskussion genom att fråga varje grupp efter de bästa lösningarna till varje uppgift.
  • Använd ett prov när du kommit halvvägs i ett arbetsområde för att få förståelse för vilka delområden eleverna har svårigheter med.
  • Ge eleverna ett prov och be dem parvis att konstruera ett svårare prov. Eleverna måste ge lösningar till uppgifterna samt visa varför deras prov är svårare (s. 22-23).
Den andra punkten om att gemensamt analysera och diskutera bedömning är verkligen högaktuellt, det är vad vi lärare behöver få bra arenor för. Vi gör det i soffan, i korridoren, i Mattelyftet, vi ska göra det med idrotts-, slöjd-, hkk-, bild- och musiklärarna. Det kommer ett Läslyft där vi får diskutera bedömning av läsning. Vi fick en ny läroplan 2011 men den blir vår egen först när vi har fått diskutera och "sätta den" tillsammans.

måndag 16 december 2013

Goda råd - lucka 16

Ett sätt att summera terminen sker idag, just nu klockan 8.00 ska terminsbetygen vara satta på min skola, på några skolor i kommunen vet jag att de sattes i fredags eller igår kväll. Det som står i de goda (allmänna) råden om betygssättning är att läraren utifrån kursplanernas krav allsidigt ska utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, redovisa detta för eleven, hemmen och rektorn. Enligt skolförordningen ska läraren vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av elevens kunskaper.

I läroplanen och kursplanerna finns det kunskapskrav beskrivna för årskurs 3, 6 och 9. I alla andra årskurser måste lärare göra en bedömning av vilken kunskapsnivå som det är rimligt att begära av eleven i tidigare årskurser i förhållande till vad kunskapskraven anger. Man liksom sneglar uppåt och "stakar ut" olika hållpunkter. Det är inte alltid så lätt, men ändå något lärare ständigt gör.

I rådet finns ett antal punkter under kunskapsbedömning och betygssättning och idag vill jag fokusera på följande:
Lärare bör kontinuerligt analysera de kunskaper som eleven visar utifrån vad som behandlats i undervisningen, för att kunna göra helhetsbedömningar av kunskaperna och jämföra dessa med kunskapskraven (s. 22).
I kommentarerna finns ett uppslag som i mitt exemplar är både gult, grönt och rosa.

Här står väldigt tydligt uttryckt att utvärderingarna av elevernas kunskaper ska vara allsidiga, att lärare måste ge eleverna möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt, att bara med flera olika underlag kan man få en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det står uttryckligen att det inte är tillräckligt att bara använda sig av skriftliga bedömningsformer (det gröna).

Hur ser det då ut i verkligheten? Vi träffar våra elever många, många timmar, vi ser dem kämpa med  läsning, texter och uppgifter, vi ser "när Liljeholmens går upp" för eleverna. Vi hör deras frågor och förklaringar både till oss och kompisarna. Hur bra är vi på att fånga upp det där?

Detta är ett utvecklingsområde! Vi måste bli bättre på att ta med det vi ser och hör i undervisningen i våra bedömningar och betyg, det måste inte vara proven som avgör, som det alltför ofta är, kanske särskilt i de senare årskurserna.

De senare åren i Sverige har inneburit tidigare betyg, signaler till eleverna om var de befinner sig i förhållande till kunskapskraven, men alla är inte odelat positiva till betyg.

Dylan Wiliam skriver i Att följa lärande (2013) om betyg att de faktiskt försämrar elevernas prestationer. Så fort elever får betyg slutar lärandet. Sätt därför aldrig betyg på elever medan de fortfarande håller på att lära sig. Därför borde elever få betyg så sällan som möjligt. På högstadiet kan det finnas fog för betyg en gång om året, men på lägre stadier verkar det helt obefogat att använda betyg. Föräldrar vill ofta ha betyg för att de vill veta hur barnen klarar sig i skolan och för att de tror att det är enda sättet att få reda på det.

Vi behöver system för bedömning i klassrummet som huvudsakligen har utformats för att stödja lärande och informerar på en nivå som lärare, elever och föräldrar kan använda för att avgöra var eleverna befinner sig i sitt lärande. Sådan detaljerad information kan alltid sammanställas för summativ rapportering. Det är emellertid inte möjligt att gå andra vägen: från sammanställning av prestationsrapporter till lärandebehov (s. 137).

Svenske skolforskaren Christian Lundahl (ganska kritisk till betyg) beskriver i sin bok Bedömning för lärande (2011) att de nordiska länderna de senaste decennierna reformerat sina betygssystem till att bli mer målrelaterade, tidigare var det ett relativt betygssystem. Finland är ett undantag, landets betygssystem har inte förändrats nämnvärt på över hundra år (det var målrelaterat redan då). I Danmark och Sverige utformas målrelaterade betyg efter ECTS-skalan (European Credit Transfer and Accumulation System) som är ett system för överföring av studiemeriter med sikte på högskolestudier.
I Danmark, Sverige och Norge bestämmer staten när betygen ska ges. Så är det inte i Finland och på Island. I Finland kan lärarna eller skolorna själva bestämma när de första betygen ska delas ut, dock senast i årskurs 8. På Island är det helt valfritt i vilken årskurs betyg börjar sättas, där finns heller ingen föreskriven betygsskala.För att motverka subjektiv bedömning och främja enhetlighet har Danmark, Finland och Norge haft ett system med avslutande examensprov medan man i Sverige har haft det för världen relativt ovanliga systemet med standardprov, nationella prov. I Danmark påbörjades 2007 ett försök med nationella prov och i Norge infördes sådana prov 2004. Syftet med dessa är inte som i Sverige att direkt påverka lärares betygssättning, utan ge läraren information om elevernas styrkor och svagheter.

Jag kan verkligen rekommendera Lundahls bok till dig som är intresserad av att läsa mer om betyg, den innehåller också massor av tips om man vill lära sig mer om formativ undervisning och bedömning.




söndag 15 december 2013

Goda råd - lucka 15

Söndag - då blir det sammanfattning av veckan!
Andra avsnittet i Skolverkets allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen handlar om själva genomförandet.
Läraren bör:
  • strukturera och styra undervisningsprocesserna och skapa balans mellan gemensamma och enskilda aktiviteter för att ge varje elev det stöd och den stimulans som leder till ett gott lärande
  • styra undervisningen tydligt mot målen, förklara syftet med det man gör i klassrummet, vilka kunskaper eleverna ska utveckla och hur de ska få visa sina kunskaper
  • ge varje elev kontinuerlig återkoppling och förklara vad som behöver utvecklas vidare
  • utmana elevernas föreställningar
Detta leder oss nu vidare mot nästa del, kunskapsbedömning och betygssättning, som luckorna kommer att handla om nästa vecka! Trevlig tredje advent, kan gissa att ni liksom jag har gjort stan eller närmaste köpcentrum idag på jakt efter klappar och kanske lite mandelmassa eller sill? Julen närmar sig med stormsteg..!

Goda råd - lucka 14

Något av ett favoritämne här på bloggen, både i julkalendertider och annars är ju feedback eller återkoppling. Senast var ju i lucka 7 eftersom det redan i avsnittet om planering av undervisningen i de allmänna råden togs upp hur viktigt det var att planera för återkopplingen. Inlägget om boken Att följa lärande innehåller mycket om återkoppling.
Inlägget i förra årets julkalender om John (med mellannamnet) Återkoppling Hattie finns här om du vill läsa det.
I allmänna råden står:
Lärare bör i sin ledning av undervisningen kontinuerligt ge varje elev konstruktiv återkoppling på hennes eller hans  kunskapsutveckling och tydliggöra vad som behöver utvecklas vidare.

Detta är ett högst aktuellt ämne eftersom regeringen 19 november tog beslut om att förändra bestämmelserna om IUP, individuella utvecklingsplaner. IUP (kan) medföra:
a) en tung arbetsbörda för lärare
b) en bra möjlighet för elever att få formativ (framåtsyftande, användbar, konstruktiv) återkoppling från sina lärare
Nu måste vi försöka hitta rutiner som gör att arbetsbelastningen minskar men att den viktiga återkopplingen till eleverna finns kvar och förstärks.

Fortfarande finns det krav på att varje termin hålla ett utvecklingssamtal, så här står det i Skollagen:

 
I de goda (allmänna) råden står det något väldigt viktigt, nämligen
För att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling behöver bedömningen vara en integrerad del i undervisningen där den enskilda eleven kontinuerligt kan få återkoppling på vad han eller hon hittills har utvecklat, vad eleven behöver utveckla för att nå kunskapskraven samt hur undervisningen ska ge eleven möjlighet att utveckla detta (s. 19).

I vår kommun använder vi det digitala systemet Infomentor för att ge elever och föräldrar god information om måluppfyllelse, skolans åtgärder samt planering. Där finns många möjligheter att tydliggöra mål och kriterier och att ge formativ återkoppling. De har något de kallat en odigital app, ett slags fokusfönster för omdömen, för att göra dem mer formativa. Klicka här om du vill se den.

 
 
Det räcker dock inte med den återkoppling vi ger eleverna vid utvecklingssamtal och betyg, de måste som sagts i de allmänna råden få kontinuerlig återkoppling och faktiskt ger vi eleverna återkoppling varje dag, antingen vi är medvetna om det eller inte. Vi bemöter deras frågor och deras sätt att svara på våra ställda frågor, vi rättar i deras texter och uppgifter och vi bedömer på många olika sätt det de gör och ger dem tips och stöd i att gå vidare. Men... vi kan göra detta på många olika sätt...med väldigt olika konsekvenser för eleverna.
 
I boken Mathematics inside the black box - bedömning för lärande i matematikklassrummet (2011) av Jeremy Hodgen och Dylan Wiliam finns ett antal grunder för lärande, naturligtvis inte bara i matematik.
Tre typer av feedback är nödvändig för formativ bedömning. Den första är från elev till lärare, den andra är från lärare  till elev och den tredje är mellan elever. Lärandet åstadkommer man genom ett klokt användande av alla tre, där varje del påverkar de andra.
 
Den första principen för lärande är att börja där eleven befinner sig och låta eleverna koppla nya kunskaper till sina tidigare kunskaper och inte bara lägga till ett nytt lager. Läraren måste uppmuntra och noggrant lyssna till och ta elevens svar på allvar, vare sig de är rätt eller fel. Läraren måste också hjälpa eleverna att utveckla svaren och lyfta diskussionen till en högre nivå, de måste anpassa sina insatser för att möta de lärandebehov som uppkommer.
 
Nu har de lagt grunderna till den andra principen för lärande som är att eleverna själva måste vara aktiva i processen. Lärandet måste göras av dem, det kan inte göras åt dem.
 
Den tredje principen är att elever måste samtala om sina uppfattningar (i matematik) och på så sätt bygga upp språket och lärandet.
 
Den fjärde principen för lärande är att om något lärande ska ske så måste eleverna förstå syftet med det som ska läras. Detta kräver förståelse för vad som skulle räknas som ett arbete av god kvalitet. Eleverna måste också ha en uppfattning om vad de kan i förhållande till kunskapskraven. Det krävs av läraren att han eller hon tydligt förklarar det centrala innehållet och kunskapskraven så att eleverna förstår dessa.
 
Den femte och sista principen är att feedback ska visa elever hur man kan förbättra sig. När feedback fokuserar på eleven som bra eller dålig och den allmänna bedömningen betonar antal rätt, betyg eller rangordning så ligger fokus på den enskilda personen. En sammanställning av 131 vetenskapliga studier visade att denna form av feedback faktiskt sänkte prestationerna, de skulle varit högre om ingen feedback hade getts. Motsatsen är när feedback fokuserar på styrkor och svagheter i ett arbete och på vad som behöver förbättras. I synnerhet om denna feedback också fokuserar på hur man kan åtgärda det. Sådan feedback uppmuntrar alla elever att prestera bättre genom att göra fler försök och att lära av sina fel och misstag.
 
 
Det finns en kort (5 min) film från Skolverket där formativ bedömning och återkoppling tas upp och förklaras på ett bra sätt. 

fredag 13 december 2013

Goda råd - lucka 13

Idag har vi kanske väckts av sång och doft av pepparkakor och stearinljus... det är ju lucia. Eller så vaknade vi kallsvettiga i gryningen av en mardröm om alla betyg vi måste ha hunnit sätta till måndag morgon 8.00...
En spännande mening i de allmänna råden kan kanske bli till lite funderingar hos dig. Så blev det hos mig i alla fall. Här kommer den:
Lärare bör...utmana elevernas föreställningar i förhållande till såväl vetenskaplig som erfarenhetsbaserad kunskap samt till normer, värderingar och olika perspektiv.
Här blinkar röda lampan för svåra ord, flummiga begrepp, byråkratiska formuleringar, ja vad står här egentligen?
I kommentaren står det att utforskande, nyfikenhet och lust att lära enligt läroplanen utgör en grund för skolans verksamhet. Läraren behöver därför ta fasta på elevernas erfarenheter och föreställningar och utmana dessa med hjälp av intresseväckande frågeställningar och uppgifter. Det innebär en undervisning där läraren utifrån sina ämnesteoretiska och pedagogiska kunskaper tar en aktiv roll för att ge eleverna möjlighet att jämföra sina egna föreställningar med vetenskapliga teorier, pröva ställningstaganden mot olika normer och värderingar samt att anlägga olika perspektiv på olika frågor.
Detta låter som en rolig utmaning!

Ett lysande exempel hämtar jag i mitt eget arbetsrum som jag delar med högstadiets matematik- och NO-lärare. En av dem kommer en dag studsande in i arbetsrummet, sprickfärdig och fnissig efter lektionen hon just genomfört med sina åttor. De arbetar med kroppen, det bejublade avsnittet sex och samlevnad. Hon berättar att eleverna fått sitta i grupper och diskutera och ta ställning till vilken av de olika könssjukdomarna de skulle välja (om de var tvungna att välja en...). De argumenterade för klamydia som ganska enkelt kan botas, ingen valde HIV eller gonorre. Alla var engagerade.

Anders Jidesjö har genomfört ROSE-studien i Sverige och han har skrivit en avhandling om elevers intresse för naturvetenskap och teknik. I korthet blir det tydligt i ROSE-studien att det elever är intresserade av undervisar lärare väldigt lite om och det lärare undervisar om är inte elever intresserade av att lära sig om. Suck!  Full matchning blir det först när Jidesjö jämför elevernas intresse med Discovery channels programutbud. Jag har klippt ihop lite listor att studera... Går det att nå kunskapskraven och utveckla NO-förmågorna med detta innehåll? Och hur kan man jobba?
 
 
 
 
 
 

torsdag 12 december 2013

Goda råd - lucka 12

Var var vi nu i de goda (allmänna råden)? Jo, på genomförandet av undervisningen.

Lärare bör i sin ledning av undervisningen
  • försäkra sig om att undervisningen leder mot de mål  som konkretiserats i planeringen genom att anpassa undervisningen till varje enskild elevs behov av stöd och stimulans.
  • se till att eleverna förstår syftet med de aktiviteter som ska ske i undervisningen, vilka kunskaper de ska ges möjlighet att utveckla samt hur de ska få visa sina kunskaper
Mål, förstå syftet, vilka kunskaper de ska utveckla... här talar kommentarerna om att en viktig del i en strukturerad undervisning är att det finns ett logiskt flöde i lektionen och en tydlighet kring hur enskilda moment och aktiviteter gagnar undervisningens syfte.

En som fördjupat sig i vad som krävs av en lärare för att eleverna ska lära sig mycket är Hattie (2012), ur det stora forskarmaterialet har han vaskat fram fem dimensioner av att vara en framstående lärare, eller "expertlärare" som han kallar det. Kanske inte ett uttryck vi brukar använda när vi presenterar oss eller beskriver våra kollegor.


  1. Expertlärare kan identifiera de viktigaste sätten att presentera ämnet de undervisar i
    Nästan alla lärare har tillräckliga ämneskunskaper och kunskaper om läroplanen men inte alla kan organisera detta till något som blir begripligt och motiverande för eleverna. Expertlärare är just experter på att känna igen händelsekedjor i klassrummet, hitta "krokar" och intressanta frågor och resonemang att bygga vidare undervisningen på. De kan förutsäga och avgöra vilka slags fel eleverna kan komma att göra och vara mera lyhörda för eleverna. De läser helt enkelt av eleverna bättre och anpassar undervisningen därefter. Dessutom behåller dessa lärare en passionerad övertygelse om att deras elever kan lära sig ämnet och kunskaperna som ingår i lärandemålen för lektionerna.
  2. Expertlärare är skickliga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande
    Ett optimalt klassrumsklimat är...
    ...ett klimat som skapar en förtroendefull atmosfär, där det är okej, ja till och med välkomnas att göra misstag eftersom det är en väsentlig del av lärandet
    ...ett klimat där lärande är "coolt" och värt att syssla med
    ...ett klimat där alla - lärare och elever - ägnar sig åt lärande
    ...ett klimat där det är okej att erkänna att inlärningsprocessen sällan är linjär, att den kräver engagemang och ansträngning
    ...ett klimat där eleverna frågar mycket och där engagemang är normen
  3. Expertlärare följer upp lärandet och ger återkoppling
    Läs mer på lördag...
  4. Expertlärare tror att alla elever kan nå kriterierna för måluppfyllelse
    Att ha sådana förväntningar kräver att läraren tror på att intelligens är föränderlig snarare än fast.
    Passionerat engagerade lärare är sådana som verkligen älskar vad de håller på med. De letar ständigt efter mer effektiva sätt att nå sina barn, att förkovra sig i ämnet och metoderna i sitt hantverk. De känner det som ett personligt uppdrag...att lära sig så mycket de kan om världen, om andra, om sig själva - och att hjälpa andra att göra samma sak.
    Att känna passionerat för att undervisa är inte bara att känna entusiasm utan också att genomföra det på ett principfast, värdebaserat, intelligent 
     sätt.
  5. Expertlärare påverkar elevernas resultat både på ytan och på djupetFör att elever ska stanna kvar i skolan, satsa på sitt lärande, utveckla både ytliga och djupa insikter, använda flera olika inlärningsstrategier, vara villiga att ta risker och gilla utmaningen att lära måste lärare sätta upp utmanande mål och bjuda in eleverna att engagera sig.
Ett begrepp att fundera kring är lärandemål.
I våra styrdokument formuleras förmågor, dels generella, dels ämnesspecifika i kursplanerna. Det tydliggörs i kunskapskraven vad eleverna ska kunna göra med sina kunskaper, men även dessa behöver stuvas om och förklaras för att eleverna ska förstå vad de ska utveckla.
Lärandemål beskriver vad det är vi vill att eleverna ska lära sig. Om lärarna inte är tydliga med vad de vill att eleverna ska lära sig (och hur resultatet av detta lärande ser ut) kan inte den formativa bedömningen fungera. I Synligt lärande för lärare (2012) finns några viktiga punkter från Hattie, Clarke och Timperley:
  • Dela lärandemålen med eleverna så att de förstår dem och hur måluppfyllelse ser ut.
  • Alla elever i klassen kommer inte att arbeta i samma takt eller ha samma startpunkt. därför är det viktigt att anpassa planen efter målen så att den omfattar alla eleverna.
  • Lärandemål och aktiviteter kan grupperas eftersom en aktivitet kan bidra till mer än ett lärandemål och ett lärandemål kan behöva flera aktiviteter för att eleverna ska förstå det fullt ut.
  • Lärandemålen är det vi planerar att eleverna ska lära sig. De kan också lära sig andra saker som inte är planerade (kan vara positivt eller negativt) och lärarna måste vara medvetna om oavsiktliga konsekvenser.
  • Avsluta varje del eller lektion med att referera til lärandemålet och hjälp eleverna förstå hur mycket närmare de kommit till kriterierna för måluppfyllelse.
    Förra årets kalender Synligt lärande hade en lucka om kriterier för framgång och lärandemål, kika här.
Några bra-å-ha-frågor att använda i början av lektionen/aktiviteten:
  • Vilka är dagens mål?
  • Hur mycket kan jag redan om dagens mål?
  • Jag tror att dagens mål kommer att bli.. (mycket svårt till mycket lätt)
  • Hur mycket kommer jag att arbeta med dagens mål?
Några frågor efter lektionen/aktiviteten:
  • Vilket var dagens mål?
  • Lyckades jag uppnå målet?
  • Hur mycket arbetade jag med målet?
Försök också få eleverna att reflektera över orsaker till att de nått målen/inte nått målen.

onsdag 11 december 2013

Goda råd - lucka 11

Den uppmärksamme kan notera att det denna vecka pågår en serie radioreportage i P1som tar upp ytterligare problem i skolan. I måndagens program berättade en lärare som "hoppat av" om hur dåligt hon mådde av att inte ensam räcka till för alla elever i behov av särskilt stöd.
Inkludering beskylls ibland som skäl att inte ge elever det stöd de har rätt till och behov av. Här hoppas jag att reportagen nyanseras och att det blir tydligt att inkludering inte betyder att alla elever ska vara i samma klassrum hela tiden och få samma slags undervisning och stöd, av en enda person. För det är inte definitionen av inkludering! Vi hänger med och lyssnar på serien...och vi som inte är beredda att lämna in nycklarna och ge upp uppdraget måste hitta varandra i goda samtal när media blåser så kallt kring skolan. Visst finns det sätt att hjälpas åt med undervisning, stöd och utmaningar till alla elever?

Skolinspektionen håller på med en kvalitetsgranskning om stöd och stimulans i skolan, den 6 december skrev Ann-Mari Begler, Skolinspektionen en artikel i DN debatt som handlar om att undervisningen inte tillräckligt förmår stimulera och motivera eleverna att utmanas i sitt lärande så att de kan nå maximala resultat. Artikeln tar liksom gårdagens lucka här upp att undervisningen ska ligga inom elevens utvecklingszon.

Lyckligtvis hittade man också ljusglimtar i granskningen, elever som berättar om lärare "som får en att tycka det är kul, så att vi blir avslappnade och är med"


Vad jag gillar Matematiklyftet, Läslyft och alla kommande slöjd-, engelska-  och fysiklyft!
Tillsammans kan vi vända utvecklingen, orka och ge eleverna det de behöver för att utvecklas och lära.
#världensbästajobb

tisdag 10 december 2013

Goda råd - lucka 10

Igår tog jag upp den inledande delen av genomförandet i allmänna råden om undervisning. Lärare ska strukturera de processer som sker i undervisningen och balansera olika sätt att arbeta med syfte att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande.I kommentarerna tas individualisering upp, man varnar för att blanda ihop begreppet med individuellt arbete,något som "fått mycket stryk" den senaste tiden i skoldebatten, inte minst i Skolverkets Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (2009).
Individualiserad undervisning innebär att undervisningen organiseras och genomförs med elevens individuella förutsättningar och behov i centrum. Detta är något som kännetecknar framgångsrika skolor. 
I lucka 3 häromdagen tog jag upp begreppet differentiering i samband med att "ge alla elever vad de behöver - samtidigt". Hattie tar i Synligt lärande för lärare upp att differentiering handlar om att ta reda på var eleverna befinner sig och sedan strukturera lektioner så att alla elever befinner sig "på eller ett steg bortom" denna punkt.
Det råder ingen tvekan om att alla elever i klassen sannolikt är olika, men konsten att undervisa är att se det som förenar i mångfalden, att få kamrater att arbeta tillsammans, särskilt då de tillför olika begåvningar, misstag, intressen och temperament till situationen, och att förstå att differentiering handlar mer om inlärningsfaser - från nybörjare till kompetent till skicklig - än att bara erbjuda olika aktiviteter till olika (grupper av) elever (s. 134).

Vår "nya lilla bibel" (den är verkligen läsvärd) Forskning för klassrummet hade ju en lista över verktyg för oss att använda vid undervisning. Jag vill reflektera lite i form av några frågor om en av dessa:

Att läraren använder en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder

  • Försök se din undervisning genom elevernas ögon, hur bred och hur varierad är din repertoar av undervisningsmetoder? Finns det moment som ofta återkommer? Något som aldrig skulle kunna hända på dina lektioner?
  • Hur väljer du att använda läromedel?
  • Märks det i din undervisning att det är 2013, snart 2014? Har du aktuella exempel, inslag av modern teknik?
  • Hur kan man göra för att bredda och variera mera? Har jag några bra forum för att diskutera med kollegor hur de gör och där vi kan dela erfarenheter och utmaningar?
  • Vilka undervisningsformer är bäst "enligt forskning och beprövad erfarenhet"?

måndag 9 december 2013

Goda råd - lucka 9

Efter att i förra veckan ha funderat kring planeringen av undervisningen ger vi oss nu in i själva genomförandet, undervisningen, del 2 i de goda (allmänna råden).
Lärare bör i sin ledning av undervisningen strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande (s. 17).
Resultaten påverkas i positiv riktning när läraren är aktiv och interagerar med eleverna utifrån en bred repertoar av arbetssätt och arbetsformer.

…de processer som sker i undervisningen…
Jag  börjar med ett avsnitt i en bok som heter Att våga – en berättelse om undervisning. Den är skriven av Stavros Louca och Thomas Holmqvist, två av de lärare som var med i SVT:s program 9a för några år sedan. De talar om att god undervisning kan se ut på olika sätt, det de lyfter som viktigt är att de som lärare tycker att det är roligt och att de gillar att hålla lektioner. De lägger mycket krut på att fånga elevernas intresse, något de beskriver som en grundsten, en förutsättning för att lyckas i klassrummet är att ha eleverna med sig, fullt ut. Vidare talar de om att ha en planering, men vara beredd att improvisera. Det som fungerar i ett klassrum kan vara ett misslyckande i nästa, därför räcker det inte med att ha ett tänkt upplägg till en lektion. Det måste också finnas en plan B och C. Att kliva oförberedd in på en lektion är att svika sitt uppdrag – och eleverna.

Stavros beskriver i boken en ”romantiker”, en välkomnande person som ler och är inbjudande, någon som vill bli omtyckt. Han vill att fler lärare ska vara ”romantiker” enligt denna definition.
En lärare borde kämpa för att bli omtyckt av sina elever. Ett mål borde vara att vinna deras hjärtan. Vi menar att den som vunnit sina elevers hjärtan har vunnit något stort. Den läraren har lyckats ta plats i elevens liv som en viktig person. Och en viktig person, det är någon man lyssnar på. När en viktig person, som man dessutom tycker om, säger åt en att göra något, då gör man det. I det klimatet lär sig eleverna väldigt mycket. I ett sådant klassrum trivs både lärare och elever.

Med detta ”på plats” måste läraren börja fundera på mål, och vilka arbetssätt och arbetsformer som passar mål och eleverna i gruppen.
Enligt råden handlar det om två viktiga balansaxlar:
Balansera mellan GEMENSAMMA GENOMGÅNGAR – DISKUSSIONER
Balandera mellan ENSKILT ARBETE – SAMARBETE MELLAN ELEVER
Gemensamt, tillsammans och enskilt. Vägen till att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande går inte via tjugotre olika planeringar, utan vi vet att barn och elever lär bäst i sammanhang och när man arbetar tillsammans med ett innehåll.

Under avsnittet om genomförande av lektionen påminner Hattie i Synligt lärande för lärare (2012) om den viktiga skillnaden mellan att fokusera på undervisning och lärande. 
Uppmärksamheten måste flyttas från hur man undervisar till hur man lär sig - och inte förrän lärare förstår hur varje elev lär sig kan de gå vidare och fatta beslut om hur de ska undervisa (s. 127).


I vår kommun arbetar vi just nu med Matematiklyftet, en stor satsning på kollegial fortbildning som Skolverket erbjuder. Både i åk 1-3-grupperna och i åk 7-9-gruppen har vi under snart en termin fördjupat oss inom en lärares arbete i matematikklassrummet. Enligt en modell för problemlösning som vi studerat och provat börjar läraren med att introducera ett lämpligt (utmanande) problem för sin grupp eller klass. Sedan ska eleverna arbeta enskilt med problemet en kort stund, sätta sig in i problemet och börja fundera på olika lösningar. Sedan bildar man par eller mindre grupper som fortsätter diskutera problemet och jobba med lösningar. Under tiden går läraren runt och lyssnar, ställer frågor som leder arbetet vidare om eleverna kör fast. Under denna fas väljer läraren ut olika lösningar som ska ingå i den avslutande helklassdiskussionen och lektionen avslutas med att läraren leder denna. Där lyfts olika lösningar och målet är att få syn på så många olika lösningar som möjligt och att kunna avgöra kvaliteten på olika lösningar. Detta sätt att arbeta bygger på forskning om vad som är framgångsrikt för lärande, inte minst från japanska skolor, som vi blev påminda om häromdagen (PISA).