Grej of the Day

Jag läste i en Facebook-grupp om formativ undervisning och big five om mikrolektioner, en kort intensiv genomgång varje dag om ett aktuellt ämne och tänkte att detta är något för många fler. Micael Hermansson i Umeå gör detta med sina femmor för att öka engagemang, allmänbildning, lärlust och behålla nyfikenheten. Väldigt många av de övergripande målen i läroplanens första och andra kapitel.
Micael utgår ofta från en PowerPoint och eleverna antecknar i sina "Grej of the day-böcker.

För fem år sedan satt Micael Hermansson hemma och pluggade till SVT:s frågesport Vem vet mest. Han bestämde att han skulle lära sig tio nya saker per dag. Och så tänkte han, om han nu kan lära sig tio saker per dag, då kunde väl eleverna lära sig en ny sak per dag?
Och så föddes konceptet ”grej of the day”, en mikroföreläsning som får inleda skoldagen och där enda kravet är att det handlar om en person, en plats eller en händelse som påverkat världshistorien. Den lilla lektionen är just sju, åtta minuter lång och ska ha en lite knorr, något som gör att man minns, poängterar Micael Hermansson.
Snart började han kombinera ”Grej of the day” med ”News of the day”, en kort summering av dygnets viktigaste nyhetshändelse.
– Jag tyckte att det passade bra med Anne Frank i dag eftersom vi läser mycket tidningar och har diskuterat mycket runt de högerkrafter man nu ser i Europa, säger han.
Utan att kunna mäta resultaten – i årskurs 5 finns varken betyg eller nationella prov – säger Micael Hermansson att han är förundrad över den effekt momentet har gett.
– Det jag ser är att eleverna presterar väldigt bra även i andra ämnen. Jag har faktiskt aldrig varit med om att en årskurs 5 presterar så här bra. Det finns en sådan energi, en sådan nyfikenhet, som jag inte sett under mina 28 år som lärare.

Läs mer i artikeln och bjud varandra på idéer om innehåll! Jag har skapat en Facebook-grupp som heter Grej of the Day där du kan lägga dina ideer och få del av andras, precis så ska kollegialt lärande gå till! Om du inte har Facebook och ändå vill dela med dig av dina Grej of the day, skicka dem till mig så lägger jag ut dem här på bloggen (och på Facebook).

Det finns många källor att ösa teman ur (personer, platser eller händelser), några ideer är:

Det www.wikipedia.se

www.ne.se

Bildningsakuten, boken ingen lärare kan motstå på bokrean, av Göran Everdahl, se ett uppslag om Albert Einstein nedanför

 dina läromedel

 Karlavagnen

 filmer på www.youtube.com eller Facebook

 Bibeln

 filmer

nyheterna på TV

.......

 

 

BREAKING NEWS

I eftermiddag kom det en ny artikel i Kommunförbundets serie "Forskning i korthet" 2014:2
Bedömning för lärande - en vägledning utifrån aktuell forskning
och författarna är Anders Jönsson och Andreia Balan, båda kan beskrivas som ledande inom skolforskningen runt bedömning för lärande.

Det övergripande syftet med bedömning för lärande kan kort beskrivas som att kartlägga och synliggöra var eleverna befinner sig i sitt lärande så att undervisningen kan anpassas efter det. Syftet är lika mycket en bedömning av undervisningen och hur den kan utvecklas, som av elevens lärande och hur det kan främjas. Det handlar därmed om ett redskap för lärande för både lärare och elever. Åtskilliga forskningsstudier har visat att det rör sig om ett redskap med en stor potential. Det har samtidigt visat sig vara ett redskap som kan vara krävande att lära sig att använda på ett effektivt sätt. Det kan därmed ta sin tid innan det blir ett naturligt inslag i den vardagliga praktiken.

Kunskapsöversikten utlovas ta upp vad som visar sig underlätta respektive försvåra arbetet, och av två anledningar kan jag rekommendera läsning av artikeln utan att själv ha läst den:

1. Det Anders Jönsson och Andreia Balan inte vet eller har tänkt på kring bedömning för lärande är det nog ingen annan i Sverige heller som vet.
2. Ämnet är så förtvivlat angeläget om vi vill få med eleverna på lärandetåget och resultat att börja peka uppåt, att vi i alla fall måste läsa och ta ställning till det som den aktuella forskningen kommer fram till.

Förskolans pedagogiska miljö

Idag är det Petra Green som bloggar:

Vad kan vara bra att tänka på när vi ska planera vår pedagogiska miljö på förskolan?

Vad behövs för att vår pedagogiska miljö ska utveckla våra barn, oss pedagoger och våra verksamheter?

 

Varför fungerar inte alla miljöerna lika bra ”hemma” som de verkar göra på de förskolor vi varit på studiebesök på, eller de inspirationsbilder vi sett på internet?

Vad signalerar vår miljö egentligen?

Hur får vi in vårt projekt/tema i vår miljö?

Många frågor och tankar om vår pedagogiska miljö finns det och Linda Linder sätter ord på så många bra tankar som finns ute i dagens förskolor. Hon delar med sig av tankar kring bl a organisationen av miljön, fantasin, att få erövra tillsammans och hon delar med sig av många bra frågor som vi alla som arbetar i förskolan borde ställa sig.

Artikel på bloggen Pedagogiska kullerbyttan

 

 

En del av vårt kollegiala lärande är just att dela med sig av sin verksamhet, att titta på den tillsammans med andra, att djupdyka i observationer från vår verksamhet för att se vad vår miljö signalerar, hur och på vilket sätt barnen och pedagogerna lär och utvecklas och att ge varandra den där extra inspirationen som gör att vi hoppar ett steg framåt.

Hur kommer det sig då att miljön jag såg på studiebesöket inte alls fungerar ”hemma” i min egen verksamhet? Jo, det är ju så att du aldrig kan kopiera och få samma utfall eftersom det är levande varelser vi arbetar med. Varje människa är unik och har olika erfarenheter, står på olika steg i sin utveckling, har olika tankar mm och när jag var nere i Reggio Emilia sa föreläsarna ofta så här:

”Ni kan inte kopiera vår verksamhet rakt av för vi har inte samma förutsättningar, men ni kan inspireras och utifrån inspirationen kan ni skapa den bästa verksamheten för er, för era barn, för era vårdnadshavare och för ert samhälle”!

 

 

Fredag med smurfarna

Det finns några smurfar som har en tydlig koppling till skolan...

 

Visst har man alltid tid med en liten pratstund under arbetets gång?

 

 

Smurfan - duktig flicka som räcker upp handen, tindrar med ögonen och har finskor...

 

 Ibland jobbar man sig trött i sitt lärandearbete...

 

Och hur gestaltas vi lärare? Känner du igen dig?

 

Nähä...tänkte väl det.

 

Nä, alla har vi ju inte skägg heller, fast min första fröken Elsa hade lite...

 

 

Nu tar vi helg! 

 

Ettan - jobbigt och tråkigt?

En avhandling om hur barnen uppfattar skillnaden mellan förskoleklass och årskurs 1 har nyligen presenterats på Skolporten. Det är läraren Lina Lago som skrivit om ämnet och hon har verkligen fångat barnens egna uppfattningar och röster:

Vilka är de viktigaste resultaten? - Att man gör en tydlig markering mellan förskoleklass och årskurs ett. Barnen pratade ofta om de stora olikheterna, exempelvis kunde de säga att ” i ettan kommer vi få böcker”, fast man även hade det i förskoleklass. De kunde också säga att de ”inte var förberedda för ettan så därför behöver de gå i förskoleklass”, något barn uttryckte det som ett plattformsspel, att de ska ”klara denna bana för att fixa nästa”. 

Läs och diskutera!

Högläsningens kungaböcker

Alla tiders favorit (kanske i konkurrens med Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe) här hemma har varit de båda bokserierna om Mimmi och Eddie av Viveca (Lärn) Sundvall. Ler bara jag ser dem där i hyllan...spännande, bra innehåll att prata om, och massor av igenkänningseffekt.

 

I augusti ska Eddie börja skolan. Det är inte bra. Han vill mycket hellre ha ett riktigt jobb, till exempel som kamelskötare. I skolan är det inte lika fritt. Där måste man visst kunna snyta sig själv och höra på. Eddie vet inte vilket som är värst. Tur att han har tre rådgivare på väggen: Madonna, Maradona och Maxon Jaxon. Dessutom kan Eddie en mycket svår konst, fast han bara är sju år. Han kan hålla huvudet kallt. (ur Eddie och Maxon Jaxon)

 

För lite äldre barn, kan sago-fantasy-böckerna om Narnia passa? Eller böckerna av Peter Pohl?

Böckerna om Harry Potter har varit både högläsningsböcker och läsasjälv-böcker hemma hos mig. De har följt med och läses fortfarande om med jämna mellanrum av "barnen" som nu hunnit bli 22 och 19 år gamla. Harry Potterböckerna finns i hyllan både i engelska och svenska utgåvor, som ni ser ganska vällästa.

 

Kommentera gärna och ge dina bästa högläsningstips, eller bjud på en hylla från din egen bokhylla...





 

I bokhyllan 2

 

Idag bjuder jag på innehållet i två hyllplan i "barnens urvuxna bokhylla". Behöver nog inte någon vidare presentation, tack allrakäraste Astrid, fast hon är i Nangijala har hon fortfarande mycket att säga till barnen. Jag har INTE stulit Saltkråkan-boken, den var utgallrad på biblioteket...

Lite mindre känd men också mycket bra för högläsning är Åsa Linds böcker om Sandvargen, ett tips på lärarutbildningen minns jag.

 

Kommentera gärna och ge dina bästa högläsningstips, eller bjud på en hylla från din egen bokhylla...

Hur läser man?

En favoritskolbloggare Anne-Marie Körling får bjuda på två idéer idag, klicka på länkarna:

Hur läser du en bok?

Hur läser vi böcker? Det kan vara en bra början på en nödvändig diskussion i klassrummen. Barn lär sig att läsa böcker genom att börja på första sidan. Där ska de genast hitta in i boken, byta får de ofta inte göra, vald bok är vald och så är det med den saken. Jag tänker att den läsningen blir mycket besvärlig och fylld av krav.
Kan man börja på mitten och läsa lite framåt och lite bakåt? Läs och fundera...

Hur läser man högt?
Här reflekterar Anne-Marie kring högläsning. Vilken bok älskar du att läsa högt? Själv minns jag skolmorgnar när läraren (kanske Brita på mellanstadiet?) läste högt i Bröderna Lejonhjärta? I helgen sorterade jag lite i "barnens urvuxna bokhyllor" och genast var jag där igen...i Tsatsikis och Harrys värld. Jag tar en hylla i taget i några dagar...

Böckerna om Tsatsiki var mycket uppskattade i vårt hem, och roliga att läsa. Det är lätt att känna igen sig i killen som lever lite mittemellan men med starka band till den där fantastiska morsan. Till vänster står det två gamla favoriter, det är sagosamlingar med alla de gamla klassiska sagorna från En bok för alla. de såg så tråkiga ut att vi klädde dem med bokpapper när barnen var små. Sagorna är en högläsningsskatt...du har väl inte glömt bort dem?

Kommentera gärna och ge dina bästa högläsningstips, eller bjud på en hylla från din egen bokhylla...

0,72

I John Hatties metaanalys Synligt lärande på rankingplats 11 hamnar Lärare - elevrelationen.
0,72 är den så kallade effektstorleken och faktorer som ligger på ett värde över 0,40 sorterar in under önskvärda effekter, sådana ska vi sträva efter för de har en hög positiv koppling till goda resultat för eleverna.

Att bygga upp relationer med elever inbegriper medverkan, effektivitet, respekt från läraren för vad barnet för med sig till klassen (hemifrån, från sin kultur, sina kamrater) och innebär att barnets erfarenheter erkänns i klassrummet. Dessutom krävs det skicklighet av läraren att utveckla relationer - t. ex förmåga att lyssna, empati, omsorg och att värdesätta andra. Klasser med personinriktade lärare uppvisar mer engagemang, mer respekt för sig själv och andra, färre motståndsbeteenden. En forskare, Cornelius - White konstaterar att de flesta elever som inte vill komma till skolan eller som tycker illa om skolan gör det främst för att de inte tycker om sin lärare. (Hattie: Synligt lärande, 2009, s. 167).

Jag planerar att skriva ett längre inlägg om gårdagens lärgrupper men måste få bjuda på ett smakprov från en stund med en grupp  på en skola. Vi satt och diskuterade kring vad vi uppfattar som en normal skola, och hur vi hanterar det som bryter normen. Vi har just kommit in på de elever som har ett mycket stort behov av att få "sin stund i solen" och som behöver massor av bekräftelser och uppmärksamhet. Lärare A brister då ut att svaret på detta finns på toaletten. Sedan en föreläsning som gav input kring Lärande samspel och inkludering finns det tänkvärda citat upptejpade på personaltoaletterna. Och nu tänker A på ett Astrid Lindgren-citat:

 

Vi diskuterar s. 8 i Lgr11 och kommer in på skolans rättvisesystem där rättvist inte betyder lika till alla utan till var och en utifrån behov.

 

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. (Lgr11, s. 8).

Läraren A beskriver hur hon möter två elever på olika sätt, men att hennes mål är att de ska ha upplevelsen att hon tycker lika mycket om dem, men visar det på olika sätt genom sitt sätt att bemöta och prata med dem.
Lärare M delar då med sig av en berättelse hon haft med sig i 40 år om en familj som inte hade så gott om pengar men många barn. En dag fanns där ett äpple över, och istället för att ta fram kniven och dela äpplet i lika delar gav de äpplet till det barn som bäst behövde det. En tänkvärd berättelse som handlar om att se med ögon som ser vad som behövs och med tanken att bekräfta det barn som finns framför en.

Angående Snobbenserien så uttrycker den något oerhört viktigt, och något vi alla kan göra: Se barnet, nämn det med namn och ge det en upplevelse av det är viktigt att just han eller hon är här idag!



Idag tisdag...

...är dagen då vi lärare i Höörs kommun träffas i våra lärgrupper. Vi ska bland annat utveckla undervisningen i musik, fördjupa våra kunskaper om lässtrategier, vässa oss kring bedömning och betyg, matematik, engelska, pedagogisk planering, bedömning i idrott och hälsa, röda tråden i en liten skola, demokrati och elevinflytande, arbetssätt i slöjden, hemkunskapen och bilden och vi ska göra det tillsammans!

På Gudmuntorps skola, Sätoftaskolan, Ringsjöskolan, Vuxenutbildningen och Introduktionsprogrammet och Tjörnarps skola ska nya och tidigare lärgrupper träffas för att lära tillsammans, utveckla och utmana vår undervisning och vårt sätt att vara lärare. På Enebackeskolan har man varit i gång med Mattelyftet i några veckor, så där är man redan i full gång.
Som tidigare beskrivits här på utvecklingsbloggen så står 18 förstelärare och några andra lärgruppsledare i startgroparna för att tillsammans med sina lärgrupper synliggöra uppdrag, undervisning och resultat.

Formen för vår utvecklingsresa har vi valt med forskning i ryggen.

 

Jag lånar ett stycke från en artikel på Skolverkets sida:

 



Vad händer egentligen i klassrummet? Hur går undervisningen till? Vad fungerar och vad fungerar inte? Dörren till klassrummet är stängd och det är ovanligt att lärare talar med varandra om sin undervisning, påpekar den nyzeeländske forskaren John Hattie i ”Visible learning”.

När lärare tillsammans med kolleger analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. Det är en av de viktigaste framgångsfaktorerna och det vetenskapliga stödet för effekterna är starkt. Att diskutera och arbeta tillsammans är på många skolor självklart redan i dag. Det som forskningen nu presenterar är vikten av långsiktighet, systematik och fokus i det kollegiala samtalet.

 

Enligt John Hattie bör läraryrket kännetecknas av ett kontinuerligt och systematiskt lärande. En nyckelfråga är att stimulera lärare och rektorer att systematiskt vidareutveckla former för professionsutveckling baserad på forskning och beprövad erfarenhet lokalt på skolorna. Något som också måste byggas in i organisationen. För att åstadkomma detta måste det skapas en miljö på skolorna där lärarna kan prata om sin undervisning, känna sig trygga att lära och lära om, samt vara öppna för att ge och ta emot.

 

Det brittiska institutet EPPI, som av många betraktas som världsledande när det gäller systematiska översikter på utbildningsområdet, har undersökt om individuell eller kollegial kontinuerlig fortbildning ger mest effekt. De kom fram till att kollegial fortbildning påverkar lärare och elever men det finns väldigt lite bevis för att individuell fortbildning gör det.

Kompetensutveckling ska vara centralt understödd, systematisk och helst innehålla inslag av extern expertis. John Hatties forskarkollega Helen Timperley med flera har i en metastudie identifierat ett antal faktorer som är viktiga för att en fortbildning ska  påverka elevernas resultat:

•  fortbildningen varar en längre tid
• medverkan av extern expertis ger bättre resultat
• fortbildningen har stöd av skolledning och det finns tillgång till expertis och tid för att processa ny information
• betydelsen av att lärarna blir engagerade i läroprocessen så att deras inlärning blir djup
• lärarna blir utmanade i sina tidigare föreställningar om undervisning
• lärarna får möjligheter att diskutera.

 

Skolchefer, politiker, rektorer, förskolechefer och utvecklingsstrateg i Höörs kommun har gemensamt arbetat fram en planering för detta långsiktiga arbete. En gång i månaden, på tisdagseftermiddagar är helig tid avsatt för möten i lärgrupperna för kollegiala samtal ledda av samtalsledare.

 

Det är inte bara lärare i grundskolan som ska omfattas av detta kollegiala lärande. Successivt ska lärgrupperna spridas till alla skolans och förskolans professioner, förskollärare, fritidspedagoger, elevassistenter, elevhälsan, lärare i förskoleklass, modersmålslärarna, det är också viktigt för oss att alla yrkeskategorier i förskola och skola kan bli samtalsledare. Detta ska vi hitta hållbara former för.

 

Under våren 2014 arbetade en arbetsgrupp med att utifrån senare års skolutvecklingsaktiviteter och temperaturmätningar i alla verksamheter ta fram en nulägesanalys och förslag till utvecklingsarbete. Under de kommande två åren kommer vi att i projektform (Skolutveckling 2016) hitta formerna för "en miljö på skolorna där lärarna kan prata om sin undervisning, känna sig trygga att lära och lära om, samt vara öppna för att ge och ta emot". Forskningen säger att detta är en viktig framgångsfaktor så nu gör vi det! Projektet kommer bland annat att omfatta utbildning i samtals- och processledning för dem som har denna uppgift i lärgrupperna.

 

Några grupper ska träffas på andra tider och i lite andra former, olika verksamheter har olika förutsättningar som styr. I förskoleklass och fritidshemmen är ett viktigt utvecklingsarbete igång. Fritidshemmen arbetar kollegialt med att erövra sina nya allmänna råd och lärare i förskoleklasserna på alla skolor arbetar med pedagogisk planering för "året i förskoleklassen". Specialpedagogerna och speciallärarna är ute och gör sin utvecklingsresa som påbörjades under våren.

 

I förskolan kommer lärgrupper att ledas av pedagogisk handledare/pedagogista Petra Green och detta arbete kommer att starta efter jul. Några lärgrupper är tvärprofessionella och ska ha lärare  från olika verksamheter och enheter, ett exempel på detta är förskolorna och förskoleklassen och de ska arbeta med den viktiga övergången mellan de olika skolsystemen, läroplanerna och uppdragen, och vi planerar en del andra lärgrupper. Även fristående skolor och förskolor i kommunen har fått erbjudande att vara med i någon form i detta stora lärandekalas!

 

Efterhand kommer vi att bjuda på berättelser, reportage och sprida en del av det vi kommer fram till här på bloggen, så häng med!

 

 

Tänkvärt

Hittade denna i personalrummet på en skola...

 

Extrasmurfar...ni har börjat kommentera bloggen!

Jätteroligt att några nu har kommenterat inlägg. Jag blir alltid lika glad för kommentarer och det har ju varit livligare på Facebook-gruppen "Levla lärande" än här på bloggen, men nu börjar ni skriva här också, bra! Därför blir det lite smurfblommor och bubbeldricka. Trevlig helg!

Om du har försökt och inte lyckats kommentera, så har jag några tips:

• Välj anonym i listan, du kan ju ändå skriva vem du är
• Använd google-konto om du har

Fredagssmurf

Efter en ganska tung vecka på bloggen med kängor till politiken och rader av forskningsgurus får vi lossa lite på slipsen nu när det är fredag. Ni som känner mig, specialpedagog, mattelärare, utvecklingsstrateg Christel vet ju att jag har en förkärlek för smurfarna. Liksom dem sjunger jag lite när arbetet känns tungt ,och jag har ju en påse smurfar på arbetsrummet och ibland får de följa med på möten och arbetspass.
Idag tänkte jag visa några smurfar och hoppas att de kan hjälpa oss att reflektera lite över vad vi är för typer. Så... vilken smurf är du idag?

Är du smurfen som förväntansfullt packar din väska med allt du kan behöva...och som ser till att hjälpa eleverna packa sin väska...för en resa i okänd terräng med livslång lust till lärande och stor tilltro till sin egen förmåga?

Är du snickarsmurfen, som med bältet laddat med alla upptänkliga verktyg äntrar klassrummet, alltid med ett nytt verktyg, ett annat sätt, en ny ide, möter varje elev med det han eller hon behöver i jjust den stunden?  

 

Kanske är du musiklärarsmurfen, eller någon annan som brister ut i sång eller musik, som hjälper till att hålla takten när resan blir lång eller svår?

 

Inte vet jag om det är du eller eleven som är den här smurfen, som lätt yr i mössan står framme vid tavlan... antingen lycklig och lättad över att ha löst ett svårt problem eller fortfarande helt intrasslad i olika strategier, som alla verkar lika osannolika. Tänk på att misstag är ett av de bästa sätten att lära sig nya saker...om man klär dem i arbetskläder, granskar dem och hittar alternativ och möjligheter till nykunskapande.

Sist idag kommer nu smurfen jag hoppas du känner igen dig i. Upp med benen...smurfa lite hallonsaft och lägg veckan bakom dig, nöjd med vad du har gjort och vad du har fått betyda för ungarna. Kanske blev inte allt som du tänkt dig eller alls särskilt perfekt, men du...mycket nog blev just det. Håll nu helg så ses vi i nästa vecka...och då antar vi de utmaningar vi möter då. Smurfa på!

Vill ni ha smurftema på fredagar på bloggen?

                                     



Tre vise män, lite skolpolitik och en rektor som är ute och springer

I några dagar har bloggen laddat inför söndagens val och tagit upp några viktiga tankar från en artikel i Lärarnas nyheter i förra veckan, Skolpolitiska förslag missar ofta målet.
Två väldigt kända skolforskare avslutar artikeln. Michael Fullan har fått en hel del uppmärksamhet i Sverige även om han hör hemma i Kanada. Han har skrivit många böcker och rapporter om skolan. Kommunförbundet i Skåne har skrivit ett antal toppenintressanta sammanfattningar av kända skolforskares böcker och rapporter och Michael Fullans är en av dem. Artikeln heter  Förändringens sex hemligheter - vad goda ledare gör för att deras organisationer ska utvecklas och överleva. Detta är viktig information för alla som vill arbeta med skolutveckling, man skulle kunna kalla Fullan för kungen av skolutveckling. Titeln lockar läsaren att kasta sig över de 24 sidorna och ta reda på vad det är för hemligheter han talar om. Utan att avslöja alltför mycket så kommer man långt med följande:

• Alla människor som är inblandade i organisationer är beroende av ömsesidig respekt och omtanke
• Teamwork och utrymme för kollegialt lärande is the shit
• Man måste få lära sig av sina misstag
• Aktivt lärande sker med flexibilitet och innovativ kreativitet
• Sträva efter att utveckla en lärande organisation

Den sjätte (egentligen den femte) får du själv läsa om, jag kan ju inte avslöja alla Fullans hemligheter...

Var var vi nu? Michael Fullan var tillsammans med Andy Hargreaves de sista skolforskarna i artikeln vi läser. Jag lovar att alla som i hyfsat modern tid överlevt en lärar- eller ledarutbildning har läst minst en av Hargreaves böcker. I min bokhylla skymtar Hållbart ledarskap i skolan, en bok som betonar det långsiktiga arbetet i ledarskapet, fokus på djup i lärandet framför ytliga provresultat, att skolutveckling är ett delat uppdrag och att hitta det som bevarar och förnyar istället för bränner ut ledares krafter. Det är mycket som är gulmarkerat i boken. Ett exempel:
Ett uthålligt ledarskap måste ha både backspegel och vindruta. Utan detta blir man omkörd eller påkörd bakifrån (Hargreaves 2008, s. 206).
Många har också läst Läraren i det postmoderna samhället, en bok som nu har några år på nacken men som jag minns som ganska revolutionerande från min lärarutbildning. Den tar om jag minns rätt upp hur förändrad lärarrollen blivit (1998) och han har ju fått rätt i att den har förändrats ännu mer nu.

 

 

Hargreaves är professor i Boston och hedersdoktor i Uppsala, och han uttrycker tillsammans med Fullan en oro över vad systemet med friskolor kan göra med likvärdigheten och risk för sänkta krav. Fullan har några kloka ord att säga till politikerna om rektorernas arbete. det viktigaste är, säger han, att ge rektorerna utrymme så att de kan leda det pedagogiska arbetet och utveckla sina lärare och deras sätt att arbeta samarbetsinriktat. Idag pratade jag med en av kommunens rektorer, hon lät lite andfådd, och förklarade att hon var ute och sprang, för att prata med olika lärare som behövde hennes tid och engagemang.

Detta leder mig in på den utlovade kopplingen till min lärarutbildning (förutom den bleknade Hargreavesboken i bokhyllan) i början av 2000-talet då jag stötte på Tom Tiller. I min lärarkalender sitter sedan dess sju regler för den goda skolan, jag minns inte varifrån det kom, men det har varit ledord för mig sedan dess, vad tycker ni om:

 

Min favorit är kanske "Lärare får aldrig undervisa så mycket att det går ut över elevernas nyfikenhet, fantasi och lärande." eller förresten är nog "En skolledare får aldrig flytta mer papper än att han eller hon har tid att vandra runt i landskapet för lärande" ändå bäst idag...catch it Karin!

 

Artikeln avslutas av en kort lista med fyra punkter, lyssna nu noga kära politiker. Detta är saker som har effekt på resultaten. Det måste utgå från det som händer i klassrummet varenda dag och fokus måste ligga på lärares och rektorers arbete för att öka alla elevers möjligheter att lära sig

• Ge lärarna förutsättningar att arbeta mer tillsammans och att observera varandras lektioner med fokus på elevernas inlärning.
• Ge rektorerna tid att vara pedagogiska ­ledare.  
• Ge skolor med störst behov mer resurser och tydliga krav.
• Tillåt enbart långsiktigt ägda skolor.

Så!

Att missa målet...

...är en del av titeln i den artikel vi idag och imorgon också ska utveckla lite här på bloggen. Den tar upp de sex förslag de politiska partierna tänker har störst effekt och vad de ledande skolforskarna tänker om dem. Dagens forskare, Santiago Rincón-Gallardo kanske sticker ut hakan mest av alla, när han säger att inte ens ett av de 28 förslagen (hela listan) förbättrar skolornas arbete. Du kan ta ett av dem eller kombinera flera av dem och ändå är det troligt att du misslyckas säger han. Vem är mannen som tillsammans med Michael Fullan arbetar med att reformera hela skolsystemet i USA, Uruguay, Peru och Mexico? Santiago kommer från Mexico, han är kanske mest känd för att ha arbetat med att radikalt förvandla konventionell klassrumsundervisning till stora lärgemenskaper (Learning Communitys) där elever såväl som lärare genom handledning utvecklar självständigt och aktivt lärande. Relationerna är då viktiga och han har varit med och förändrat både arbetet i 9000 mexikanska skolor och styrdokumenten.

På frågan om vad som är viktigast för honom svarar han att det är att man fokuserar på det kraftfulla lärandet, på alla nivåer, från klassrummet och upp i den högsta politiken.

I artikeln i Lärarnas nyheter förklarar han att det krävs att

• politikerna skapar en väldigt tydlig vision för utbildningen med några få prioriterade mål och förslag som kan fånga lärarna
• man är noga med att lyfta fram hur god pedagogik ser ut
• politikerna skapar en tvåvägskommunikation mellan sig och skolans aktörer
• politikerna skapar förutsättningar för att få fram lärare och rektorer som har talang och som kan samarbeta väl

Lyckas man inte med detta, menar Rincón-Gallardo  att man riskerar att slösa bort både resurser och energi utan att få fram några särskilt bra resultat.

Trots slängen med den stora sleven tar Rincón-Gallardo upp att några av förslagen kanske ändå inte är så dumma. Fler vuxna i skolan kan ha effekt, och han slår ett slag för långsiktighet. Ökade resurser till skolor med lägst resultat kan få goda reultat om resurserna läggs på att stödja lärarnas arbete med att analysera elevernas arbete och öka interaktionen i klassrummen. Han varnar för att friskolesystemet kan öka spänningen mellan friskolor och kommunala skolor ännu mer och att detta kan leda till växande ojämlikhet och problem i samhället.

Hur tar det här i Höör?
Våra skolpolitiker  har sedan ett antal år låtit oss fokusera på några få prioriterade mål:

• kunskaper och förmågor
• trygghet
• studie- och arbetsro
• demokrati och inflytande
• lärande i förskolan

Tvåvägskommunikationen finns det säkert ambitioner för men vi ser gärna fler politiker ute i lärarummen och klassrummen! Sättet att lyfta fram hur god pedagogik ser ut handlar just nu bland annat om att lyfta upp de lärare som har goda resultat, som är framgångsrika och utvecklande i sin undervisning, som ser och möter alla elevers behov och arbetar enligt forskningen, vi kallar dem förstelärarna och de har nu fått roller som samtalsledare i kollegiala lärgrupper. Jag hoppas att Rincón-Gallardos tankar kan få bli utgångspunkten för några samtal under hösten, kanske i arbetsutskottet eller vid någon resultatdialog på någon skola eller förskola. 

Nu pågår det skolval i kommunens skolor, det ska bli spännande att få höra hur det gått, och vad som händer på söndag. Får man önska alla lycka till och hoppas på ett gott samarbete mellan/över partigränserna även på måndag?

Hattie, Nottingham och alla lärarna i Höör

Kanske behöver inte John Hattie presenteras närmare för bloggens läsare, han har ju varit föremål för ganska många inlägg, inte minst i julkalendern 2012 om synligt lärande. Men...han är en av de främsta skolforskarna i världen, han har forskat tillsammans med bland andra Helen Timperley om betydelsen av olika former av feedback, men mest känd är han för sin metastudie och analys av vilka faktorer som påverkar elevers lärande och resultat mest (och minst).
Världens största forskningsöversikt över vad som påverkar elevers studieresultat brukar den kallas och nu finns den på svenska.  Förstelärarna 1.0 dvs de som nu är inne på sitt andra år har fått den, övriga har fått hans andra bok Synligt lärande för lärare.

 

James Nottingham, kallas ibland för Hatties lärjunge, han är en engelsk författare och pedagog och han ingår i forskargruppen runt John Hattie. James Nottingham har skrivit boken Utmanande undervisning i klassrummet, den har vi köpt in till vår skolutvecklingsbokhylla, återkommer på bloggen om hur du lägger vantarna på det som finns där.

I artikeln Skolpolitiska förslag missar ofta målet i Lärarnas tidning (3 sep 2014) beskrivs vilka sex punkter de åtta riksdagspartierna ansåg skulle kunna förbättra de svenska elevernas skolresultat och vad fem kända skolforskare ansåg om dessa åtgärder och deras eventuella inverkan på resultaten.

Med en röst förklarar John Hattie och James Nottingham att de listade förslagen kan ha marginella effekter men att det finns mycket som har större möjligheter.

 

James Nottingham:

— De flesta förslagen är trevliga. De är valvinnare, men de gör inte någon större skillnad på undervisningen. De finns där för att lugna och blidka massorna. De gör inte någon skillnad om man utgår från forskningen.

 

Hattie menar att politiker som vill förbättra resultat mer radikalt måste fokusera på att ta reda på orsakerna till Sveriges problem genom att utgå från rätt data och tillgänglig forskning.

 

James Nottingham säger att man måste komma bort från fixeringen vid betyg som värdemätare av kvalitet på en skola. I stället bör man fokusera på de skolor och lärare som gör stora framsteg med samtliga elever under en mätbar tid, oavsett från vilken individuell nivå eleverna startar.

Viktiga åtgärder vid det förändringsarbetet är, enligt Hattie, att identifiera de lärare som han kallar excellenta och använda dem i förändringsarbetet. Med det menar han inte de lärare som har längst utbildning eller mest ämneskunskaper, utan de som bevisligen har en stor påverkan på alla sina elever. Det handlar om lärare som lyckas ge varje elev synbara framsteg efter ett läsårs undervisning.

 

I dagens debatt om förstelärare och expertlärare kan vi stoppa in Hatties tankar om hur de riktigt bra lärarna är. Julkalenderns första lucka (2012) handlade om detta:

 

En del lärare som gör vissa saker gör skillnad.

Nu är detta inte frågan om någon klappjakt på bra eller dåliga lärare utan om hur vi uppfattar vårt uppdrag. Vi har i Sverige en skollag och läroplaner som tydligt slår fast vårt uppdrag som lärare.

Hattie har tillsammans med andra forskare hittat fem dimensioner av framstående lärare eller "expertlärare":
1. De kan identifiera de viktigaste sätten att presentera ämnet de undervisar i.
Senare i luckorna kommer du kanske att tycka att detta krockar med rankingen av lärares ämneskunskaper, som jag kan avslöja är relativt låg. Det man här menar är att det inte handlar om "mängden" kunskap utan om hur lärare ser på ytlig och djupare förståelse av ämnena.Vi måste bli uppmärksamma på hur vi ska undervisa och hur vi ska kunna se tecken på att eleverna har lärt sig ämnet. Expertlärare har inte "mer" ämneskunskaper än andra, men de organiserar och använder "stoffet" annorlunda. De kan koppla samman elevernas förkunskaper med det nya på ett bättre sätt och de gör lektionerna unika genom att förändra, kombinera och lägga till utifrån vad de ser att eleverna behöver. Dessa lärare läser av sina klassrum och förser sina elever med en stor uppsättning strategier som eleverna kan använda när de ska lösa ett visst problem. De är mer lyhörda för elevernas fel och fångar situationer i klassrummet och bygger lärandet på dem. Något som också är typiskt för dessa lärare är att de är passionerat övertygade att deras elever kan lära sig det som krävs i ämnet och kunskapskraven.

2. De är skickliga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande.

I ett optimalt klassrum känner eleverna att det är OK att göra misstag, de är en viktig del av lärandet. relationerna måste vara trygga både mellan elever och mellan lärare och elever. Lärande är huvudsysslesättningen i skolan, eller den borde iallafall vara det. Att sätta det "på kartan" är att ha kommit långt. Att lära sig saker är ett hårt arbete och inlärningsprocessen är sällan linjär.
Är ditt klassrum ett där eleverna känner sig trygga och vågar fråga och visa att de gör fel?
Är det lärande som är den huvudsakliga verksamheten? Vad annat är det som händer?

3. De följer upp lärandet och ger återkoppling.
4. De tror att alla lärare kan nå kriterierna för måluppfyllelse.
5. De påverkar elevernas resultat både på ytan och på djupet.

Wilson och Corbett (2007) har också intervjuat elever som beskriver vilket slags lärare de vill ha i sitt klassrum:

• En lärare som stannar kvar för att hjälpa dem bli klara med uppgiften.
• En lärare som kan hålla ordning utan att förlora fokus på lektionen.
• En lärare som anstränger sig, gör lite extra, för att hjälpa.
• En lärare som förklarar saker tills det "tänds ett ljus" hos alla i klassen.
• En lärare som visar på många olika vägar att lära sig, olika lärstrategier.
• En lärare som förstår elevernas situation och tar hänsyn till dem.

En ganska bra beskrivning av en lärare som bryr sig...

Är det stora eller små saker som gör skillnaden?

I mitt exemplar av Hatties bok har jag hans autograf, bredvid sitt namn har han skrivit "Lär känna din påverkan", säkert skrev han detsamma i alla böcker, för det är ett viktigt budskap som vi lärare kan behöva bli påminda om. Vi har betydelse, vilken betydelse har vi och vad gör vi för att vara en positivt verkande faktor?

 

Vem vet bäst vilka lärare som är de bästa? Lyssna på eleverna!

 

Vi lärare pratar för mycket, vi vet... Men en sak som tas upp i artikeln är att ett sätt att komma tillrätta med skolans resultat är att minska lärares ensamarbete både när det gäller undervisning, planering och dokumentation. En granskning som nyligen gjorts av Skolverket visade också att lärare arbeter 50 timmar i veckan - i snitt...inte undra på att de då är både trötta och slitna.

Hur blir man mindre ensamvarg? Hur kan det kollegiala samarbetet på skolorna öka och leda till att lärare samarbetar och blir mer effektiva, så att det gynnar eleverna och undervisningen.

 

Jag tror att vi i Höör kommer att säga om två år, att när vi fick igång våra kollegiala lärgrupper, då fick vi möjlighet att diskutera vår undervisning, då blev det inte bara roligare att jobba, då fick vi äntligen möjlighet att utveckla vår undervisning och elevernas resultat sköt i höjden som raketer, alla elevernas! Super teachers blir vi i grupp!

 

 

 

 

Skolpolitik...

Säkert är ni många som denna vecka spänt följer politikerdebatterna som alltsom oftast handlar om skolfrågor, verkligen heta i valrörelsen. En intressant artikel om detta finns i Lärarnas tidning (Lärarförbundet) från i onsdags. Skolpolitiska förslag missar ofta målet
De fem frågor som de åtta riksdagspartierna ansåg skulle förbättra resultaten bäst var:

• Mindre klasser (Moderaterna, Socialdemokraterna).
• Höjda lärarlöner (Miljöpartiet, Folkpartiet).  
• Statligt styre över skolan (Sverigedemokraterna).  
• Ingen vinst i friskolor ska tillåtas (Vänsterpartiet).  
• Fler lärarledda timmar i skolan med fokus på läsning (Kristdemokraterna).  
• Inga nya reformer, skolan måste få arbets­ro (Centerpartiet).

De fem främsta utbildningsforskarn/experterna i världen fick läsa utan att få reda på vilka partier som stod bakom de olika åtgärderna, och det är intressant att se att de gav det mesta tummen ner.

Läs själv artikeln, den kan ge lite tankar inför söndag om du inte redan har bestämt dig, men kanske ännu mer tankar i det arbete du har, troligen är du inblandad i skola, som lärare, rektor, politiker eller någon annan yrkesgrupp.

De anser samfällt att fokus måste ligga på att förändra arbetssättet ute på skolorna, inte på detaljer som antalet elever per klass eller antalet lärarledda timmar. Det handlar i stället om att interaktionen mellan elever och lärare måste öka. Lärare måste arbeta mer tillsammans kring elevernas lärande. Rektorerna måste lägga mindre tid på administration och mer tid på att vara lärande ledare. Politikernas utmaningar blir att skapa förutsättningar för lärare och rektorer att göra just det, anser forskarna.

Så nu känns det ännu bättre att vi om nio dagar drar igång våra lärgrupper där vi ska lyfta vår undervisning, vårt arbete med barnen och eleverna och tillsammans lyfta Höör!

Imorgon får du höra om två "killar" som är inne på samma linje kring vad som behöver hända i skolan: John Hattie och James Nottingham.  På onsdag får vi höra vad Santiago Rincón-Gallardo tänker kring politiker och visioner. På torsdag utvecklas hur Michael Fullan och Andy Hargreaves, tunga namn inom skolforskningen, reflekterar kring de olika åtgärderna, och jag tänker koppla ihop detta med några tankar jag fastnade för i min lärarutbildning i början av 2000-talet av Tom Tiller.
Inläggen utgår från artikeln, hos mig väcker den tankar och åsikter, jag hoppas kunna ställa till med lite tankeoreda -  en bra utgångspunkt för nytänk.

Galaxer...

...tanken svindlar när man hör att forskare från Hawaii nu hittat superkluster av galaxer  som vi bara är en liten del av. En galax är stooor, hur stort är då ett superkluster av galaxer? Läs och fånga dina elevers intresse!

Trevlig helg!

Anpassning av undervisningen

Kära Skolinspektionen!
Vart fjärde år kommer ni till oss, vi får hjärtklappning och städar frenetiskt i våra pärmar och klyvs i vår önskan att ni ska lysa med er starka ficklampa på områden vi behöver förbättra och att ni bara nöjt småleende ska nicka när vi berättar och visar. Det är lite samma som på Bilbesiktningen...

På er hemsida har jag hittat en mycket bra sida som ni kallar Från brist till möjlighet. Där finns det läsvärt om era erfarenheter från alla tusentals skolbesök och inspektioner, för hur det än är så är vi inte helt unika, vi är bra på massor av områden och trillar dit på ungefär samma saker, eller med andra ord så har vi många stora och gemensamma utmaningar.

På sidorna ger ni råd och vägledning inom de fyra områden vi behöver det bäst :

• Anpassning av undervisningen
• Rektors ledarskap
• Systematiskt kvalitetsarbete
• Särskilt stöd

För några veckor sedan kom vi lärare tillbaka till våra skolor och har nu startat igång ett nytt läsår, det har hänt en del när det gäller åtgärdsprogram och särskilt stöd, som innebär att nästan allt stöd ska ges i klassrummen, av er lärare tillsammans med specialpedagoger och andra viktiga personer i skolan. Det kommer att kräva allt av vårt goda samarbete, massor av goda idéer och inte så lite mod att prova nya saker och annorlunda lösningar.
I råden från Skolinspektionen, under punkten Anpassning av undervisningen finns det massor av användbart material, inte minst dessa frågor för reflektion:

Elevinflytande

• Hur låter vi varje elev utrycka sina behov och önskningar kring undervisningen? Får eleverna möjlighet att påverka undervisningens utformning och innehåll? På vilket sätt? Kan vi utveckla detta ytterligare? Vad skulle krävas då?
• Vilka kanaler finns för eleverna att påverka sin studiemiljö samt undervisningens upplägg och innehåll? Finns formella och mer informella kanaler? Elevråd, klassråd och till exempel upparbetade elevkontakter med rektorn. Diskuteras undervisningsnära frågor på de forum för elevinflytande som finns på skolan och har elevernas förslag ett reellt genomslag?

Att möta alla elever

• Hur gör vi för att anpassa undervisningen utifrån elevernas olika förkunskaper och behov? Hur ges elever å ena sidan stöd, å andra sidan utmaningar?
• Hur gör vi när vi ska ta reda på elevernas förkunskaper och intressen? Samtal, intervjuer, enkäter och så vidare. Dokumenterar vi och följer upp elevens utveckling över tid? Är vi nöjda med hur vi gör idag? Hur kan vi utveckla formerna för att ta reda på elevernas förkunskaper och intressen?
• Finns det elever hos oss som inte får tillräcklig ledning och stimulans? Hur arbetar vi för att stimulera elever som har lätt för att nå målen Hur gör vi med elever som är understimulerade? Har vi exempel på när vi gett någon elev lite större utmaningar?

Att anpassa undervisningen

• Hur ser våra läromedel ut? Speglar de elevgruppens olikheter i tillräckligt hög grad? Hur använder vi själva exempel i vår undervisning? Kan vi upptäcka mönster som begränsar oss?
• Har vi elever i behov av särskilda hjälpmedel för att klara undervisningen – och hur gör vi för att tillgodose dessa behov? Kan vi komma på goda exempel på när behov blivit tillgodosedda eller där vi inte klarat av att möta de behov som funnits?
• Hur gör vi för att uppmuntra elever som är osäkra på sin egen förmåga och inte tror att de kan? Vilka goda exempel kan vi komma på?
• Har vi tillräcklig kompetens om funktionsnedsättningar? Har vi behov av mera kompetensutveckling? Kan vi komma på exempel där vi använt våra kunskaper för att stödja en elev med en funktionsnedsättning?

Tack för detta Skolinspektionen...och välkomna...om ett tag!!!

Årets skolkommun - och lite tårta till Höör!

...i Lärarförbundets årliga ranking är Vellinge. Vi gratulerar dem och deras skolchef, tidigare vår Martin Persson för deras arbete, jämna goda resultat och såklart för utmärkelsen. Bra med fokus på resultat i skolan!

Detta väcker (minst) två frågor:
Vad är det man mäter?
Hur ligger vi i Höör till?

Det är 14 kriterier som bedöms, den bästa kommunen får 1 poäng på varje, den sista 290 p (det är så många kommuner vi har i Sverige). Alltså är det dåligt med höga poäng.

 

Man får poäng inom följande områden:

1. Resurser till undervisningen - kostnaden (minus lokaler) per inskrivet barn i förskola och antalet elever i förskoleklass, grundskola och fritidshem i kommunala skolor.
2. Andel pedagogiskt utbildade lärare
3. Lärartäthet - antal elever per lärare
4. Friska lärare - från sjukskrivningsstatistik
5. Lärarlöner - medellöner och löneökningar
6. Kommunen som avtalspart - kommunens förmåga att leva upp till gällande avtal och vilka förutsättningar lokalavdelningarna i Lärarförbundet anser att lärarna ges i kommunen.
7. Andel barn i förskola - hur stor del av befolkningen i åldern 1-5 år som var inskivna i kommunal eller enskild regi.
8. Genomsnittligt meritvärde årskurs 9 - summan av betygsvärden där ett E ger 10 p, ett C 15 p och ett A 20 p. Det högsta möjliga meritvärdet är då 340 p. Det genomsnittliga meritvärdet beräknas för de elever som fått betyg i minst ett ämne.
9. Genomsnittligt meritvärde justerat efter förutsättningar (likvärdighetsindex) - genomsnittligt meritvärde för eleverna i årskurs 9 jämförs med förväntat genomsnittligt meritvärde enligt Lärarförbundets modellberäkningar, med hänsyn till andel nyinvandrade elever, fördelningen pojkar/flickor, föräldrars utbildningsnivå.
10. Andel elever som är godkända i alla ämnen i årskurs 9
11. Andel elever som är godkända i alla ämnen justerat efter förutsättningar (likvärdighetsindex)
12. Andel elever som fullföljde gymnasieutbildningen inom 4 år. Uppgifterna avser elever som är folkbokförda i kommunen oavsett om de studerat i en annan kommun.
13. Andel invånare 20 år med en grundläggande behörighet för högskolestudier
14. Övergång till högskolan inom tre år efter avslutad utbildning i gymnasieskolan.

Källa Lärarförbundets PM om Bästa skolkommun

 

Det finns massor av listor på Lärarförbundets hemsida att ladda ner och läsa vilka kommuner som blivit årets skolkommun 2011-2014 och innan dess kan man se vilka som låg på topp 15.

2012	2013	2014
1. Vellinge 2. Hammarö 3. Emmaboda 4. Pajala 5. Luleå 9. Lund 15. Svedala 18. Lomma 120. Höör	1. Piteå 2. Vellinge 3. Luleå 4. Staffanstorp 5. Hammarö 10. Lund 13. Lomma 18. Svedala   260. Höör	1. Vellinge 2. Piteå 3. Nybro 4. Ängelholm 5. Båstad 15. Lomma 16. Svedala 18. Lund 158. Höör

Lite kommentarer på årets resultat för oss i Höör:

• Vi har klättrat rejält, från plats 260 till 158 innebär 102 platser bättre, det är nära en tredjedel av listan vi har klivit upp. Det är lite läge för tårta även i Höör - även om vi gärna legat högre på listorna!
• Andelen utbildade lärare ger oss en ganska dålig placering (196 av 290 kommuner) och en lärartäthet motsvarande plats 168 är ju inte tillräckligt bra.
• Det vi enligt rankningen är bäst på är kriterie nr 6, vi är på plats 17 när det gäller förmågan att leva upp till gällande avtal och vilka förutsättningar lokalavdelningarna anser att lärarna ges i kommunen.
• Sämst ligger vi när det gäller likvärdigheten både när det gäller meritvärdet och andel godkända i alla ämnen (plats 197 och 228). Det är en av våra största utmaningar att eleverna som har sämre förutsättningar lyckas i långt mindre utsträckning än övriga. 
• Ett gott resultat (plats 52) får vi när det gäller hur stor andel av de elever som fullföljt gymnasieskolan som fortsätter i högskoleutbildningar.

Nu får vi läsa och analysera och fundera på vad vi kan lära oss av våra grannar och de som toppar listorna.

 

 

 

 

 

Sist ut...

...i den här omgången presentationer kommer idag Jenny och Christine. De är de sista av de nya förstelärarna men vi kommer att hitta fler lärgruppsledare från fritidshemmen och förskolan, från förskoleklass och andra skolformer. Några professioner har ju inte möjlighet att bli förstelärare, lite underligt när allas arbete är lika viktigt för resultaten, men vi kan iallafall utse lärgruppsledare från alla skolformer, och detta arbete är igång.
Men...sist i den nitton namn långa raden är två lärare som arbetar i åk 7-9 och vuxenutbildningen, sedan har vi täckt upp alla åldrar i vår skolkommun.

Jenny Fredriksson arbetar på Ringsjöskolan med idrott och hälsa samt svenska som andraspråk. Hon har ett särskilt öga för de elever som "inte tycker att idrottsämnet är för dem", de elever som hamnar på bänken och har en rad olika krämpor som skäl att inte vara med. Några av dessa elever kan vi också kalla "korridorsvandrare", de hamnar utanför klassrummet men är en del av skolans gemenskap och uppdrag. De går ut grundskolan med dåliga eller uteblivna betyg och deras framtid ser ofta ganska mörk ut. Jenny har varit med och utvecklat ett system som kallas "minimibedömning" som innebär att ämnets kunskapskrav delas upp i hanterbara bitar, där eleverna på ett tydligt sätt kan arbeta med och uppnå målen ett steg i taget. Målet är att eleverna ska uppleva att "med minimibedömning är det alltid lönt". Detta arbetssätt vill Jenny vidareutveckla och sprida till andra ämnen. Jenny ser det som viktigt att lärare gemensamt tolkar läroplanens mål, som vi har påbörjat arbetet med i kommunens övergripande lärgrupp för lärare i idrott, hemkunskap, slöjd, bild och musik. Detta arbete kommer Jenny att fortsätta driva tillsammans med andra förstelärare. Arbetet med "korridorsvandrare", "hemmasittare" och andra som har en hög frånvaro kommer också att bli föremål för en lärgrupp tillsammans med det centrala resursteamet. Jenny har också tankar om att utveckla svenska som andraspråk. Du når Jenny på jenny.fredriksson@hoor.se

 

Sist, och därmed den förstelärare som arbetar närmast de äldsta eleverna som ibland är upp i femtioårsåldern är Christine Carlsson som arbetar i vuxenutbildningen med matematik och NO-ämnen. Christine berättar att hennes elever har väldigt skiftande erfarenheter av och kunskaper om att hantera siffror, till exempel när det gäller att hantera pengar. Hon lyfter att vuxenutbildning nästan alltid innefattar att bygga upp det självförtroende som vikit i samband med olika skolmisslyckanden genom livet. Christine vill utveckla det kollegiala arbetet på introduktionsprogrammet och vuxenutbildningen, och knyta samman sina lärarkollegor med ämneslärare i lärgrupper. I sin ansökan lyfter hon att hon arbetar med ett vuxenlärarperspektiv och hon vill utveckla samarbete över ämnesgränser och kring bedömning. Du får kontakt med Christine genom att maila christine.carlsson@hoor.se

 

 

Den 14 augusti presenterade dessa viktiga skolutvecklarpersoner sig på en kickoff på Backagården, nu har jag försökt ge dem lite konturer och färg för att du som läser ska kunna lära känna dem och genom dem de behov vi i skol-Höör har sett som viktiga att tillgodose med förstelärare. Tillsättningen har gjorts av rektorerna och utifrån den nulägesbeskrivning som gjorts under våren 2014 som en bakgrund till Skolutveckling 2016, ett projekt som ska ge kontinuerlig skolutveckling och en alltmer lärande organisation, utvecklade professioner och samarbete mellan dem i byggandet av en god skola och förskola för barnen och eleverns i vår kommun.

 

Häng kvar här på bloggen, vi kommer att fortsätta skriva om våra utmaningar och vårt arbete i lärgrupper och med skolutveckling i Höörs kommun.